När jag skrev min uppsats i kulturgeografi, mitt hjärtebarn, min stolthet - ja den uppsatsen som är orsaken till att jag ännu inte har någon
Pol Mag-examen utan bara en
Fil Kand-dito. Då våndades jag i månader, jag vände och vred på varenda ord, varenda kursivering och fotnot, och jag flyttade kapitel fram och tillbaka. Redan innan jag skrev klart fick jag ett e-mail av en tjej som läste u-landskunskap på samma institution. Min handledare hade tipsat henne om mig, att jag kanske hade tips att ge. Det visade sig vara samma tjej som bad om tips när jag varit Erasmusstudent i Barcelona - hon ville också (och gjorde också). K fick tips inför sin MFS-ansökan, javisst med glädje - andra måste ju få uppleva samma häftiga land som jag, det land jag kom att älska.
Sedan träffades vi några gånger, jag och K, över en fika. Jag gav massor av restips, fixade adress till ett privat hostal i Guate City där hon kunde bo (och som senare gav henne massor av kontakter som var till nytta i uppsatsen). Vi möttes när hon var åter i Sverige, jag minns inte vad vi pratade om, men jag kan tänka mig att vi diskuterade det färgglada landet och min färdiga uppsats. Samt hennes ofärdiga.
Ikväll letade jag efter något, och ramlade över Ks färdiga alster. Plagiat är bästa formen av smicker, sa Ellen. Men hela min kropp slog bakut. Antagligen skulle den inte fastna i
Urkund men det är inte långt ifrån. Plagiatjägare reagerar inte på kopierade omskrivningar och layouter.Och jag blir lite bitter, fast jag inte vill.
Min uppsatsKarins uppsats (Sökord: Guatemala -> Karin A.)
Är det inte väldigt likt, så säg?
Jag känner mig så här vilse

(och fotot är mitt eget)