"My father would take me to the playground, and put me on mood swings."

ett roligt quote of the day i min gmail idag. (Jay London)

Idag har jag varit väldigt icke-kyckling-lacto-ovo-vegetarian och varit på Adobada som de säger är typiskt arequipenskt, till frukost! Mycket märklig frukost, en stor bit kött i sin bruna sås, och till det en bit bröd samt en kopp te med massor av socker med ett snapsglas Anislikör i. Veckans kulturella upplevelse. Google säger så här om Adobo. Min mat såg ut ungefär som på den andra bilden uppifrån.

ordlöst.

Jag känner att jag har inte så många ord över just nu. Livet är en berg- och dalbana, djupa dalar, höga berg. Kanske ungefär som Anderna. Det gäller bara att hålla i sig när terpentinvägarna svänger, och bussen kör för fort.


För er som åker med, här bjuds några bilder från mitt liv på sistonde. Med kramar från mig till er.

I en lancha på Titicacasjön. Peru till vänster (om mitt knä), Bolivia till höger.

Första gången i Latinamerika jag ser män tvätta kläder - det är värt ett foto.


En bit utanför La Paz.

Och mellan Arequipa och bolivianska gränsen. En mulen höstvinterdag i Peru.


- Och så lite bostäder -



Bo01/Västra Hamnen? Nej, Barranco-Miraflores i Lima. Husen har havsutsikt



Och så hamnade jag en dag i en by i Anderna. Och i världens ände, gränsstaden Desaguaderos.

Deklarationsdags

Idag har jag deklarerat, kommer att få 7135 kr tillbaka på skatten från 2007. Tjoho! Samtidigt så tjänade jag exakt lika mycket på dagis-fritids-lärarjobb under 4,5 månad som min vän M fick i a-kassa under samma 4 månader. När jag jobbade sökte han jobb. När jag sökte jobb roade han sig med att åka på utflykt i sin nya bil. Så ska det väl ändå inte vara! (ja M, jag är lite bitter. Men inte på dig ;-)

För övrigt så är min skatteåterbäring lika stor som ett halvårs minimimånadslön för en peruan. Det stämmer inte riktigt heller.

Fler saker som inte riktigt stämmer:

(skylten (den som är uppe, inte den som de tagit ner) finns att beskåda i IRL i Lund, enligt Sydsvenskan där fotot är hämtat)

Sommar och Sol

Vår, sol och uteserveringar säger ni. Hatt, solglasögon och inomhus säger jag. Strålningen i Arequipa ligger på 13+ säger tidningen. UV-index fungerar som skalan ovan. Vilken färg har tretton, tro?

Det har varit en vecka med mycket smuts i luften men det börjar klarna och himlen är blå. Imorse låg en liten molntuss ovanpå Misti, som dekoration på den blå himlen. Sista snön hade smält. Kontoret har flyttats, en av mina kollegor har åkt hem. På fredag kommer min fd kollega A tillbaka på nytt jobb. Nästa vecka skulle vi fått besök av U från Bolivia - hon kommer inte för i Bolivia är det lugnet före stormen (folkomröstning) och man vet inte om det blir stenkastning, strejk eller inbördeskrig. Oroligt. Istället blir det avskeds-välkomstlunch på den svenska valborgsmässoaftonen med ceviche på menyn. Tror det blir inomhus, i skuggan.

Update: Idag ligget UV:t på 11. För 11 är ju max, står det. Hittade en tuff väderlänk här.

Internetstrul

Måste ge lite cred till högskoleverket som förlänger ansökningstiden till universitetet till på fredag, eftersom det faktum att alla är ute i sista minuten gör att systemet kraschar.

När jag skulle lämna in Svalornas verksamhetsberättelse för 2008 till la Agencia Peruana de Cooperacion Internacional (peruanska Sida) bestämde de sig också för att förlänga tiden. Problemet var bra att deadline var på torsdagkvällen och de meddelade inte förrän på måndagen att det var förlängt. Hmm.

hejhopp

jag har upptäckt SCI-volontärläger-substitutet couchsurfing.com. Det är kul och ungefär samma sak som hospitalityclub.com.

I övrigt har jag flyttat kontor (puh!), varit på massage (aj! och sen var det skönt), på utflykt och badat i så kallade aguas thermales (en liten sunkig inomhuspool med halvvarmt vatten), inte blivit insläppt på en gratis jazzkonsert (det var fullt), haft programråd på jobbet och verksamhetsplaneringsworkshops. Och så har jag lärt mig göra gnochi (har hela kylen full).

Den här veckan tänkte jag jobba, försöka njuta av kvällarna och SOVA. Jag behöver sova.

Och så var det måndag

Som ett led i min kampanj "upplys närmast sörjande om vad jag har för mig" (och med syfte att ha ett annat inlägg överst) kommer här en måndag hämtad ur verkligheten och inte sådär fiktiv som häromdagen. Jag har börjat läsa en kurs på distans, fem poäng på halvfart om "kompetens och medarbetarskap". Det är min egen kompetensutveckling.

7.00 ojoj vad tidigt klockan ringer idag.
7.25 kastar mig ur sängen och in i duschen. Kikar på Misti medan jag duschar. Rofyllt.
7.45 lagar gröt och brygger kaffe. Diskar grötgrytan - det är SVÅRT för det har bränt vid (som vanligt). Mina andra kastruller är i kylen, med mat i. Måste värma mjölk till kaffet.
8.05 loggar in på stället där det är seminarium för min kurs. Lyckas inte hitta rummet vi skulle vara i, där i cyberspace.
8.18 äntligen inne! Kursledaren hälsar mig välkommen och undrar vad klockan är i Peru. Jag känner att det inte är tillräckligt tidigt för att rättfärdiga min sena ankomst.
8.20-9.48 har jag nätseminarium på kursen. Vi pratar om medarbetarskap, om det goda medarbetarskapet. Folk sitter lite varstans i Sverige, men jag får känslan av att jag är lite konstig som är här i Peru. Eller exotisk.
9.50 avslutar vi seminariet och jag gör ett inlägg i gruppdiskussionen på chatten istället (det ingår i kursen).
10.15 smörjer in mig i solkräm. Solens strålning är fortfarande 13 på en skala där 14 är EXTREMT jättefarlig.
10.30 kommer jag till jobbet. Kollar mailen, blir lite trött och lite sur. Dricker en massa vatten.
Pratar med Anna som e tillbaka från semestern.
11.15 ringer jag Kalle och undrar var han tar vägen (för som sagt, vi är i Peru och här är det ovanligt att folk kommer i tid).
11.20 kliver Kalle in och jag ropar på alla att nu är det möte. Vi synkar flytten och sen ska vi synka eftermiddagens och morgondagens workshop. "Vi har 12 minuter på oss" säger Olle. Vi kör i 15, sen sätter Kalle och jag och oss själv och jobbar klart några dokument. Under tiden kommer det in en hög med checkar som jag ska skriva på, "Det är lite gammalmodigt" konstaterar Kalle. Minst sagt, skulle jag säga.
12.55 går jag på lunch, på restaurangen där några av mina kollegor redan är. Tänker att jag kan behöva äta lite gott med dem, och prata lite lugnt. Mina två timmar på kontoret var inte så lugna, alldeles för mkt stress.
14-18.30 har vi workshop med våra samarbetsorganisationer. Jag tar på mig rollen som sekreterare, och så förbereder jag samtidigt morgondagens planerings-excelformulär.
18.50 är jag hemma igen. Hämtar mina pengar, för dem glömde jag imorse. Går till affären och handlar frukost. Väljer kassan där den lilla tjejen sitter varje dag, hon är så söt men nu var det länge sen hon bjöd mig på karameller.
19.05-20.21 Internet: Fixar med kursen, läser tidningen, kollar mailen. Leker på facebook. Läser ellens blogg, svarar på ellens kommentarer på min blogg.
20.23 Nu ska jag värma gårdagens middagsrester, göra klart exceldokumentet (Min mesta lärdom i Peru: Excel) och kolla på greys anatomy. Imorgon är det workshop och på onsdag flyttar vi kontor.

Happy Days.

PS. Namnen är givetvis fiktiva så mina kollegor inte ska känna sig alldeles uthängda här. Även om det bara är snälla saker de säger =)

Tut tut

Som de flesta av er vet är trafiksäkerheten i Sydamerika inte den bästa. Jag skulle aldrig sätta mig bakom ratten i en bil själv, folk kör med temparementet mer än med vettet, och många bilar är gamla och inte alltid helt säkra.

I Peru går det 20 personer på varje bil. I Sverige fanns för ett par år sedan 4,2 miljoner bilar, avslöjar google. Peru har den minsta bilparken per invånare i regionen och i landet mister ca 3500 personer livet i trafiken varje år. I Sverige är motsvarande siffra 450-500 personer.

Siffror spelar ingen roll, det är människor det handlar om. Och jag vet inte varför jag berättar det här. Jag antar att det är en glimt ur verkligheten, bara.

Dessutom skriver de idag i tidningen att fler människor dör på grund av föroreningar än i trafikolyckor (varav mycket av föroreningarna kommer från just trafiken). Bilarna är ju i genomsnitt femton år och många av dem saknar katalysatorer.

Kanske borde den peruanska regeringen börja tänka på säkrare bussar och en järnväg som inte är monopoliserat av chilenska Perurail.

Dagens u-landsproblem

Efter en lång men mysig dag med storstädning, pyssel och inköp av solrosor som pryder mitt vardagsrum bestämmer jag mig för att laga lyxpasta till middag. Grädde, färska tomater, kapris, och resterna av prioscottiskinkan som nog är på väg att bli förgammal. Till det ett glas chilenskt rött. (påminner mig om att jag ska leta upp det peruanska vinet som smakar gott. Jag fann det på ett fairtradecafé i Lima i förra veckan och det är det enda peruanska vinet som går att dricka med njutning).

En stund senare står pastan och kokar (inte) på spisen och såsen puttrar inte heller.
Nej, för gasen är slut. Så nu sitter jag och väntar på killen från Llamagas, han ska komma med en ny lila gastub (såg honom ju på stan igår, hoppas han kommer snart). Tur jag var och handlade frukt och grönt idag också, smaskar på melon med skinka och rödvin. Värsta lyxen såhär en solig lördag i Arequipa.

PS. Detta händer naturligtvis i alla bostäder där man lever på gas. Sist var det i början av december och då var det G som råkade ut för det. Oavsett epitet på landet - u-, i-, eller helt enkelt bara ett land i världen.

En helt vanlig dag

Ja, vad gör jag på jobbet egentligen, en helt vanlig dag? Det finns inga vanliga dagar nuförtiden, men på ett ungefär så skulle det kunna se ut som nedan. Det är dock en helt fiktiv dag.

07.00 eller kanske 07.30 ringer väckarklockan/mobilen. Jag trycker på snooze och somnar om.
10 minuter senare ringer det igen, jag snoozar igen.
8.00 eller så går jag upp och släpar mig in i den dusch som ligger närmast sängen. Har jag tur, dvs var det soligt dagen innan, har jag varmvatten. Annars blir det en så kallad kattatvätt. Som tur är är det soligt mesta delen av året, så oftast kan jag duscha.
8-8.45 ungefär. Äter jag frukost (yoghurtsmothie med banan + ananas/papaya/jordgubbar (vad som finns) eller havregrynsgröt eller cornflakes med banan) och tittar på BBC och/eller amerikanska serier på en av mina femtielva (eller 94) TV-kanaler.

sedan går jag till jobbet. passerar den blinda söta tidningstanten som säljer El Pueblo, killen som har sitt tidningsstånd på ena sidan gatan men själv sitter på den andra, kvinnan som säljer färsk mjölk och min frukttant. Blir tss-ad och visslad på 2-3 gånger på vägen, går förbi skolan där man gör lärarprov och där de säljer övningsmaterial för proven på gatan utanför. taxi, taxi? nejtack.

Strax före 9 ramlar jag in på jobbet. Sätter igång datorn, hämtar en kopp kaffe och kollar min mail. Info från Stockholm, svar på mina frågor från igår. Ännu inget svar från advokaten i Lima, om förnyelsen av organisationstillståndet som jag måste göra snarast. Pratar lite med min kollega ekonomiansvarig om de senaste kvartalsrapporterna och behovet av att göra bättre analyser av dem. Diskuterar kommunikation inom programmet med vår nyaste praktikant.

9.32 tittar en annan kollega in och undrar om vi kan prata. Klockan tio? undrar jag, och fortsätter läsa mail och svara på mail. Om jag känner att jag har tid - eller om jag har så mycket att göra att jag inte vet var jag ska börja- tar jag mig en titt i de peruanska nättidningarna och på DN. Mugabe har ännu inte erkänt sig besegrad.

10. Min kollega undrar om vi kan ta det lite senare (för vi är i Peru och här håller ingen tider, svenskar eller peruaner, det kvittar).

10.10 kommer min kollega. Vi pratar om saker som bara rör oss och inte platsar på bloggen.

12.15 har vi pratar färdigt. Jag återgår till datorn, fixar vidare på dokumentet jag började på igår, "manual och instruktioner för budgethantering" som jag ska presentera för våra samarbetsorganisationer inom kort. Vi har diskuterat löner inom programmet så många gånger, och fattat beslut som de glömmer bort. Nu ska de få det på pränt, i ett dokument. Det här dokumentet kan användas tillsammans med "årscykel inom programmet" som jag gjorde för några veckor sedan.

12.32 ringer koordinatören på en samarbetsorganisation och undrar om de kan göra en ändring i budgeten för aktivitet 1.1.3. (typ)

12.52 ringer ekonomiansvariga på en annan organisation och undrar hur mycket pengar vi förde över till dem senast.

12.58 "Ska vi äta lunch?" undrar kollegan i rummet bredvid. Jag tar mina pengar och solglasögon, vi stänger alla dörrar, larmar och går.

-14.25 Lunch på någon av alla lunchrestauranger i stan, inklusive ca 15 min promenad dit och tillbaka (kommer att bli fem minuter när vi flyttar i nästa vecka).

14.3o Mera kaffe och tillbaka till datorn.

sedan är det mera mail, läsande av instruktionerna för verksamhetsplanering, jag svarar på ett mail från en tjej som vill göra en MFS-uppsats någonstans i Sydamerika med någon organisation, skriver ett mail till en SO och ber om ett möte. Filar på ett dokument om ansvarsfördelning mellan oss på kontoret. Försöker få lite ordning i vårt nya arkiv i datorn. Fyller i min tidlista för veckan som gick. Ondgör mig över att jag aldrig prioriterar/har tid till besök i "fält", på SO:s när de har aktiviteter. Diskuterar med en kollega hur vi ska begära in information om aktiviteterna, så att vi ska kunna besöka dem på ett enkelt sätt. Vidare pratar vi om vad vi ska göra med mannen som inte verkar vilja samarbeta.

Tar en paus för planlöst surfande och läser dessutom praktikanternas senaste blogginlägg. Imorgon måste jag fylla i papperna för en ny visumansökan för den nyaste anställda, och komma ihåg att gå till posten med papperna.

18.30 Bestämmer mig för att gå hem. På hemvägen hamnar jag på Saga, köpcentret bredvid mitt hus. Köper en ny t-shirt med texten "thing bright". Glömmer att köpa frukost. Det får bli cornflakes och mjölk utan banan imorgon.

19.25 Slänger mig på soffan framför TV:n. Tittar på vänner och äter söndagens rester: spagetti med tomatsås (med morötter och den svindyra kaprisen jag köpte för ett tag sedan).

21-22 internettar, skriver mail, hänger på couchsurfing.com och läser/skriver blogg.

22-23.30 tittar på TV lite till.

23-midnatt. Somnar gott i sängen.

kokablad, kokate, kokain

Det finns inga EU-bidrag för de peruanska bönderna och med potatis kommer man inte långt.
Många är vi som har druckit kokate vid ett eller annat tillfälle (det sägs vara bra mot höjdsjuka och hjälper således mot den molande huvudvärk som man lätt får på höjder över 3000 meter). Ändå dricks det inte tillräckligt för att konsumera alla kokablad som odlas.

Om ni vill läsa mer, läs på min kollega Rebeckas artikel.

Jobbigt Jobb

Det är jobbigt på jobbet just nu. Nya personalförändringar och problem i allmänhet. Flytt från ett stort kontor (som ska säljas och vi köper inte, bara hyr) till en liten lägenhet mitt i stan. Verksamhetsplanering (som ju verkar så roligt! När man har tid och lust).

Så, på ett ungefär.
Om en månad (och några dagar) kommer jag till Skåne. Det ser jag fram emot något oerhört.
Kram på er.