Öken och kvoter

Bildvalet för att det är en så fin isländsk båt, många tankar till båtbyggaren och alla dess efterföljare.

Jag rör mig i hela Norden idag, här ifrån Sechuraöknen som lite söder om Arequipa binds ihop med Atacamaöknen - en av världens största öknar. Häromdagen nämnde jag peruansk-chilenska havskriget, nu ska jag istället bilda er lite i isländska fiskekvoter och energi.

Iallafall, idag handlade tydligen SVT:s Vetenskapsmagasinet om Island. Islänningarna är bra dem/ni! SVT skriver

"På Island finns ett begrepp - hugvit - som kan översättas till 'framåtanda och kreativitet'. Innan finanssektorn tog över hade islänningarna redan gjort sig kända internationellt för sina innovationer. Landets stolthet är ett fiskekvotssystem som är det första i världen att ge ett hållbart fiske, och som bygger på ett unikt samarbete mellan ekonomer, biologer, fiskare och politiker. Nu vill islänningarna också exportera sitt kunnande inom geotermisk energi, en ren och förnybar energikälla som skulle kunna byggas ut längs med alla världens kontinentalplattor."

Atacamaöknen har massor av möjligheter till geotermisk energi, och kanske är det sant som folk här ibland säger, massor av möjligheter att bygga ut både sol- och vattenkraft. Solen skiner alltid (utom 2 månader om året då man som sagt duschar kallt), floder finns det gott om. De problem man har på t ex Island, att stora områden svämmar över om man bygger vattenkraftverk är kanske inte något problem här, i ökenlandet där människor inte har så svårt att odla? Svämma över floden och du får stora bevattnade områden med fantastiska odlingsmöjligheter. Du dödar inget, för där finns inget att döda - varken djur eller växter. Istället skapar du liv.

Jag är inte säker på att det är så här, men det tål att tänkas på. Om någon islänning som läser detta vet så hör av er. Annars kan ni alltid titta på Vetenskapsmagasinet (iallafall om ni bor i Sverige eller kan manipulera er till ett svenskt IP-nummer. Jag har visst fått en snigel på ögat).

Smart?

Lyssnar med ett halvt öra på P3. Det blir midnatt och radiopratarens mjuka röst fångar min uppmärksamhet.

"det är nytt datum, den 31 mars, den nittionde natten i år. Hade man i början av året tagit en skål och lagt en kula i den för varje natt som gick så skulle man nu ha... jättemånga kulor"

Danskjävlar?

Livet knallar på, kommande nya semestrar planeras såväl här på hemmaplan (fast Bolivia, jag är ytterst dålig på att resa i Peru) som på hemmaplan i Skåne (med viss förskjutning mot vad tidigare sagts).

Söndag, jag läser bok om chassiderna i New York (märkligt fenomen) och konstaterar att vi i vår strävan efter att erövra världen i spelet Risk igår fullständigt glömde att ens kommentera "Earth Hour" förrän flera timmar efteråt. Tur då att min andra lillasyster, alltså inte hon från häromdagen utan min andra fina syster, kan göra oss stolta över att hon är så duktig på videoproduktion och har gjort den här filmen . I Perus huvudstad Lima såg det ut så här.

Det enda som fick mig att fundera när jag såg min systers film är danskan - har Malmö helt tagits över av danskarna? Är Skåne på väg att bli danskt igen, efter 351 år av svenskhet? Skulle jag behållt mitt danska medborgarskap?

Alfapetpremiär

Så har jag gjort alfapetpremiär (på spanska) här i Arequipa. Mina kunskaper i strategiskt tänkande vad gäller alfapet gjorde att jag vann båda gångerna mot min motspelare som har spanska som modersmål men som spelade Scrabble för första gången i sitt liv och dessutom har en släng av dyslexi.

Får se hur länge vinnarsviten håller i sig.

Latinamerika på kartan

Är det Perus röda linje eller Chiles blåa som bör gälla? Döm själv.


Har för första gången i mitt liv spelat RISK och lyckades under hård konkurrens av mina macho-medspelare, en peruan och en svensk, dominera spelet (de kom efter ett tag på att jag var rätt bra på egen hand och slutade bråka om vad "nybörjaren" skulle göra i nästa drag). Halva världen var min - inte dåligt va?

I den riktiga världen så har det varit havets dag i Bolivia och Peru har lämnat in sitt klagomål till Internationella domstolen i Haag om rätten till sitt hav. Med tanke på hur Sydamerika "svänger" geografiskt så är det omöjligt att räkna 200 sjömil rakt ut från kusten för att avgöra om havet är Perus eller Chiles. Chile tycker de ska ha mer, Peru kan gå med på en gyllene mellanväg med en diagonal linje. Bolivia hakar på och funderar på om de kanske också kan anmäla Chile till domstolen och få tillbaka lite av den kustremsa som man förlorade för 130 år (och en dag) sedan.

För er som råkar ha ett genuint kvitt-eller-dubbelt-intresse för frågan om länders tillgång till hav har tidningen El Comercio som tur är en specialare om ämnet här.

Mellan bråken om havet och diskussioner om huruvida det bör tillåtas att journalister avlyssnar korrupta politiker (den så kallade CHUPUNEO-skandalen) så fortsätter de styrande politikerna arbetet med att förbättra landet och levnadsvillkoren för de fattiga. Antar jag.

min syster kulturskribenten

Som stolt storasyster känner jag mig nödgad att länka http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/
scrolla ner lite, till en internetgalen värld så ser ni en ung kvinna i arequipensk alpackasjal och röd basker, hon är lite lik mig men heter något annat.

och om nyhetsskvallet har skvalat på får ni nöja er med att lära er lite om Twitter här
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article421714/Twitter---brus-utan-kod.html

hepp!

The Office

Indikatorer, rekryteringar och mysiga hemmakvällar.
Maja är tillbaka på jobbet.

Mer bilder från semestern kommer snart, tror jag.

Pre-inca, Inca och Post-inca

Nu har jag väl nog fått tillräckligt av Inkariket. Tredje gången gillt i inkaland, en härligt behövd internetfri vecka med många ruiner och mysiga stunder. Och inte att förglömma: Trappor. Inkafolket var som väl några av er vet oerhört duktiga arkitekter och framför allt älskade de sten: Stentrappor, stenmurar, stenaltare... och fler stentrappor.

Däremellan hann vi med att äta gott på mysiga turistrestauranger i Cusco, besöka Uro-folket i Titicacasjön och så fotograferades det hej vilt (till lillasysters lättnad tappades inga föräldrar bort, däremot förlorade A sin hatt i en vandring uppför ett berg).

Ett smakprov:

Vatten.

Det har regnat lite mycket på sistonde. Tyvärr kom besöket inte alls efter att regnperioden slutat utan mitt i. Vi kunde ju inte veta att regnperioden skulle flytta på sig sådär utan förvarning. I lördags var vi ute på äventyr, men plötsligt tog vägen slut (som tur var fanns det en till). Idag kom m&A hem från en två dagars romantisk (?) veckostart på egen hand (med guide och turbuss), bland lamadjur och kondorer. Och imorgon ska jag planera år 2010 färdigt på jobbet så vi kan åka på ännu fler nya äventyr (man kunde ju tro att det är viktigare att ta hand om sitt besök än att planera NÄSTA år, men inte det inte. Fast nu får mina kollegor ta över). Next stop: Pre/post-inka Titicaca och inkariket Cusco.

Rapport från besöket

Med närmast sörjande i åtanke så rapporterar jag:
- utflykt i stan med besök på creperiet
- lat söndag hemma med god fiskmiddag
- två dagar på stranden i härlig (allt för ) brännande sol och stora fina vågor. (goda piroger, gott ris med skaldjur, äcklig sista lunch med fatala följder för maja)
- feber för en del av besöket.

idag: maja jobbar besöket vilar.
mina vänner som var här i november kallade mig "matguide", det epitetet behöver jag nog jobba lite på för att återställa efter tisdagens missöde (men jag SA att det var ett tveksamt ställe. vi ignorerade dock detta för den fantastiskt vackra utsikten).

kram på er!