Argentina

Myntlosa landet (mer om detta i ett senare inlagg, jag har det redan i huvudet), viner fran Mendoza (kolla systembolaget), en lang bussresa genom landskap som sag ut som Skane men med fler kor. Ikvall cykel till tangotorg i en forort till Buenos Aires, imorgon kvall campingaventyr med 40 argentinska Couchsurfare. Det ar valdigt varmt och eftersom jag inte visste riktigt vad jag skulle har jag fleece och regnjacka i bagaget. Anvander bara kjolen och klanningen.

Jag är pa semester.

Juldagen

Det var nästan värt 500 kronor att fá ligga pa stranden i Arica hela eftermiddagen. Jag är i Arica, sover en natt pa ett supermysigt hostel där alla är jättesociala. Men, som min moster sa härom veckan "jag tycker om att vara ensam när jag väljer det själv". Sa idag har jag tillbringat exakt hela eftermiddagen ända till 8 ikväll med att sitta/ligga pa stranden i den kalla vinden och stirra pa vagorna.

Sa fint.

(Men nu känner jag ett behov av att dela med mig, sa det blir till bloggen)

Julafton

Vi tjuvstartade julen med ägg och kaviarmackor.

Efter en oerhört lyckad middag gick det utför. Kaffet åkte i golvet inte bara EN utan TVÅ gånger. Tredje gången gillt fungerade det. Då sa Simon "jag kan hoppa kaffe". NEEEEJ DET GÅR INTE, sa jag.

Det blir inte roligare än man gör sig, eller hur?

Men det blev ju bra det här också. Tack vare fina vänner, fina kollegor. Och en fin familj på skype, och en mamma som är vaken ända till morgonen och därmed är med och firar min julafton också, via chatten.

En lång dag är till ända, med Janssons frestelse(r), snaps, sill och knäckebröd (tack vare vår svenska kollega Klas som var på besök härom veckan), köttbullar, nybakade grova bullar, risgrynsgröt, glögg (tack vare mina och Lisas släktingar och vänner - tack ni som skickade glöggkryddor ifjor!), mjuk pepparkaka (tack igen till mina vänner ifjor), och en massa andra godsaker.

Efter att ha inlett dagen med att packa, hämta mina skor hos skomakaren (ack vad jag älskar att man kan laga skor här istället för att köpa nya när de går sönder, sy en sprucken söm och få nya sulor för 25 kronor), betalat hyran och fixat lite annat smått och gott (julafton är ju faktiskt arbetsdag för peruanerna) så förvandlades min lägenhet till julklappsinslagningsakut och tillhåll för tjuvstartande peruanska julfirare. Knäckemackor med ägg och kaviar, och öl - mums! Sedan slog vi oss in i affären, med fördelen att vår inköpslista såg annorlunda ut än andras - därmed fick vi tag i allt vi behövde utom ugnsformar i aluminium.

Om några timmar åker jag till Chile, för att därifrån ta mig vidare till Argentina. En del av mig ser fram emot resan något oerhört, en dröm, och kanske en framtida plats att vara längre på? Den andra delen av mig ångrar mig, vill vara kvar i Arequipa, dela bokpresentationer, festligheter och nyår med de jag tycker om. Jag är så glad att jag känner så, att jag undrar varför jag ger mig ut och reser NU. För det betyder att det är bra, att ni är bra (även om de flesta av er inte förstår det här), att jag har det bra. Och om ett par veckor är jag tillbaka till det bra-iga igen.

Vid tolvslaget ikväll var det bara svenskar kvar här hemma hos mig - de andra hade inlett sitt peruanska familjejulfirande. Det var dags att skåla i champagne på peruanskt vis (vi fuskade och valde öl), och vi stod i fönstret och såg stans himmel fyllas av fyrverkerier.

God ny juldag!

God Jul! Feliz Navidad! Merry Christmas!

(er fantasi får väga upp kvaliteten...)

Tillägg till fel

Hostalet i Arica var fullt.

Och en vän som jag tänkte träffa i Buenos Aires har fått viktigare saker att tänka på och stannar i Sverige.

Ojojoj.
Bra ska det bli ändå!

Så fel.

Ibland går allt riktigt jävla fel. Inledningen på min förhoppningsvis underbart fantastiska semester har hittills kantats av motgångar:

1. Jag bokade en flygbiljett men fick förhinder att betala den, pga ett jobbmöte som drog över. När jag dagen efter skulle försöka igen hade priset höjts. Jag köpte den dyrare biljetten. Sen sänktes priset igen, dagen efter. Slutsats: titta aldrig bakåt.

2. Mycket velande var det innan jag bokade ovan nämnda biljett. Ska jag ta morgon eller kvällsflyg? Bestämde mig för att hellre tillbringa en natt i kuststaden Arica än i huvudstaden Santiago, eftersom Arica är mindre och billigare och framför allt; Jag skulle slippa komma fram mitt i natten. Slutsats: Morgonflyg.

3. I förrgår försökte jag köpa en bussbiljett Santiago - Mendoza på Internet, eftersom en kompis till mig hade uttryckt att "maja, risken finns att du får fira nyår i santiago istället för buenos aires, ALLA reser de dagarna". Jag fick betala för biljetten men fick aldrig någon biljett. Företaget hävdar att köpet på 208 kronor är annulerat, men jag saknar ännu 208 kronor på mitt konto. Slutsats?

4. Igår skulle jag köpa bussbiljett Arequipa - Tacna som jag behöver för att ta mig till mitt flyg i Arica. Det visade sig att peruaner visst inte jobbar den 25 december (ingen hade sagt nåt om detta när jag funderade på morgon eller kvällsflyg den 26) och inga bussbolag garanterar att de kör då. Eftersom gränsen mellan Peru och Chile stänger räcker det inte att jag åker härifrån på eftermiddagen, när bussarna börjar gå. Sålunda: Maja fick köpa en FLYGbiljett till Tacna, som bara är 5-6 timmar härifrån, eftersom hon vägrar fira julafton ensam. Slutsats: 500 kronor istället för 100 som bussen kostade. Hade jag köpt kvällsflyget hade jag tagit bussen, men hade också haft möjlighet att komma hela vägen till Arica för 450 kronor den 26 och sedan flugit direkt till Santiago. Slutsats: Se till att stanna hemma den tjugofemte december om du är i Peru.

Min vän Lisa säger att det är meningen att all skit ska hända mig nu och att min resa kommer att gå som på räls. Min vän Lucho säger att det kanske är ödet som säger åt mig att stanna hemma och gå på både nyårsfest och bröllop (ingen jag känner som gifter sig dock så jag kan klara mig utan det).

Hoppas Lisa har rätt. Annars blir det här ett dyrt krångligt kalas.
I övrigt undrar doktorn om jag är stressad och konstaterar att jag inte har någon livshotande infektion i min lilla onda mage. Stressad?

PS. Jag ska couchsurfa hos en kvinna som verkar jättego i Buenos Aires. Mailade tre personer, och hon svarade ja efter en halvtimme. Så lite flyt har jag!

Shaken not stirred

Min jordskalvsrapportering kom av sig.

I fredags var det dags igen, kl 09.02 eller så. Den här gången i Valparaiso, 5.7 på richterskalan - men det kändes hela vägen till Arequipa.

Svenskhet.

Det är lördag, sommaren har anlänt till Arequipa vilket betyder att ett grått täcke ligger över stan.

Jag fryser och dricker nyponsoppa och äter knäckemackor med grevéost. Tack mamma, magnus och raul!

Folk hetsar, julklappar handlas, folk går på julfest. Vi hade julfest i fredags men mest har jag möten. Utvecklingssamtal, programrådsmöte, skypemöte hit och skypemöte dit. Så många möten. Samtidigt börjar det bli molnigt, idag var det riktigt kallt, vi gnällde över att vi ville ha en extra tröja på lunchen och sen tog jag på gympaskor för första gången på flera veckor. Ojoj.

Men snart är det jul, vi ska göra Janssons frestelse och sen ska jag nog åka söderut. Buenos Aires lockar, fast det blir via Santiago för jag är en budgetresenär. Håll tummarna för att lan.com fungerar imorgon så jag kan förverkliga planen.

Och på måndag ska jag till doktorn igen och höra vad han har att säga.
Tjingeling så länge.

Shaken not stirred

Den här gången var det ni, inte jag.
En smak av vardagen i Arequipa, fast där i Skåne. Sensationspratet verkar ha pågått hela dagen, och visst, det är spännande när det händer. En gång. Och när det bara är lite.

Hej systeryster! (aka Sister Frisky)

Skickar idag en hälsning till min syster.
(och till min andra syster och bror)

Tredje advent

Mitt liv har den senaste veckan mest bestått av jobb, dricka vätskeersättning och så en julfest och en födelsedagsfest. Intet nytt på västfronten Peru alltså. Kan däremot berätta att man snart kommer att börja bygga Mall Aventura Plaza i Arequipa, och därmed kommer staden att få storheter som affärskedjan Ripley (som är min hållhake när jag är i Lima). Arequipa, Perus näst största stad med nästan en miljon människor, är på väg att gå från en bondhåla till storstad - det senaste året har såväl den chilenskägda storheten Plaza Vea (som OBS ungefär för er som behöver en svensk motsvarighet att luta er tillbaka mot) som Maestro Home Centre (jämför med Bauhaus säger de som vet vad Bauhaus har ett erbjuda). Idag var jag dock på marknaden Avelino och köpte ett par filmer, samt vid kyrkogården och handlade blommor. Än står sig småföretagarnas små skatte"befriade" försäljningsstånd.

I övrigt så kan man också läsa i tidningen att glaciären/vulkanen Chachani inte har någon snö på sig för första gången någonsin - det har jag märkt från min balkong. Det leder till stora problem för såväl törstiga människor och djur som på åkrarna. Vad ska vi nu äta?

(fotnot: jag har ju pengar att handla importerad/hittransporterad mat, så för min del blir problemen mindre)

Husdjur?

Resultat i matchen Maja - Amöborna: 0-1.
Nu blir det doktorn igen.

post?

Någon har googlat sig till min blogg idag genom att söka på "apartado 1351 maja permerup".
Betyder det att jag snart får post?

Mail från ett annat liv

Det kom ett mail. Först trodde jag det var spam, men jag öppnade det ändå. Vadå "Important Library Message"?

Dear Melbourne Library Service member

As you will have noticed there have been major changes at Melbourne Library Service with the introduction of our new library catalogue, new on-line services and extended hours.

Nej, jag hade inte märkt det.

På lördag är det lucia, imorgon ska jag först vara Svalornas representant i Peru på det forum som vi står som värdar för och sen på julfest med våra samarbetsorganisationer. Julfest som är grillfest, i trädgården. Folk panikhandlar julklappar, solen gassar och det är alldeles för mycket människor överallt. På lördag ska jag på ettårskalas, Lucia fyller år.

Jag saknar inte julen, men jag saknar er.

Shaken not stirred

Moder jord borde bete sig lite snällare.
Att skaka runt oss sådär är inget snällt alls.
Idag var det iallafall på förmiddagen och jag hade både kläder, glasögon och skor på mig.
Alltid något.

Postscript: 4,4 pa Richterskalan, med epicentrum i Mollendo. Skönt jag sitter pá kontoret och inte pá playan idag.

Peru - Chile: Nästa rond.

Spegelbild i skyskrapa, krigshjälte i Valparaiso, Chile

Det är inget fel på Peru, men peruaner... nej dem gillar jag inte.

Chilenare... de tror de är bättre än oss, kommer här och köper upp vårt land och behandlar oss illa om vi åker dit.

Peru och Chile har sedan många år talat illa om varandra, på samma sätt som Peru-Bolivia och Chile-Bolivia gör. De så kallade Stillahavskrigen, då Bolivia förlorade sin kustremsa, är fortfarande i färskt minne hos den andinska befolkningen och bitterheten är hård som om det vore ett kakaorikt Marabouchoklad.

Peru lider av lillebrorskomplex, man känner sig mindre värd och här kommer de duktiga rikare
chilenarna och gör allt bättre. Chile, som inte befriades av venezolanska Simon Bolivar som sitt grannland Peru utan av chilensk-irländske general O'Higgins har utvecklats mer framgångsrikt ekonomiskt och socialt, man har ett välfärdssystem som fungerar fantastiskt i jämförelse med det peruanska och landet blir allt mer europeiserat - vilket anses eftersträvansvärt. Dessutom ägs många av Perus stora företag av chilenare - Perurail som har monopol på tågtrafiken till Machu Pichu är bara ett exempel.

De senaste veckorna har ytterligare polemik präglat regionen - en överbefälhavare som var inbjuden till en stor sjöfartskonferens (typ) med tillhörande statsbesök i Chile uttalade sig för flera månader sedan, i berusat tillstånd på en privat fest, illa om chilenarna. Han sa bland annat något om att chilenare som kommer in i landet, de kommer inte ut. Och om de kommer ut, så är det i kista. Och om det inte finns tillräckligt med kistor, så i plastpåse. Och, för säkerhets skull, så ska kvinnorna vara kvinnobomber (istället för bilbomber), så ifall de kommer för nära så... Och så skrattar alla, inklusive kvinnorna på plats.

Episoden fastnade på video som i sin tur hamnade på YouTube, och sedan visades på peruansk TV för drygt en vecka sedan. Chilenska regeringen uttryckte att överbefälhavaren inte längre var välkommen, och peruanska presidenten Alan Garcia svarade med att ingen minsann ska lägga sig i landets privata angelägenheter - och de ska absolut inte tro att de kan komma här och bestämma!

Några dagars konflikt, och stora kvällstidningsrubriker, senare hade president Garcia bett Chiles president Bachelet om ursäkt. Det hjälpte dock inte riktigt, och därför avgick överbefälhavaren i helgen. En lösning á la Fredrik Reinfeldt och obetalda TV-licenser. Del 1 av såpoperan följde jag i chilenska medier, del 2 i peruanska - så någon komplett bild av händelseförloppet lär jag inte ha.

En sak vet jag dock. De här dagisfasonerna borde folk sluta med, för annars finns det risk att det blir krig igen på riktigt en inte så vacker dag.

Lamaland.

Jag bor i lamornas rike. En kväll i solnedgången, i Bolivia, hamnade jag mitt bland hela byns alla lamadjur som förflyttades till ett bete närmare hemma. Det var fint.

Hemma på soffan.

Jag är tillbaka i Arequipa, ett Arequipa där molnen växt sig tjockare och vulkanerna försvunnit bakom ett grått täcke. Stadens lyxigaste alpackabutik har sin årliga megarea och sommarens ankomst erbjuder filtar i mjukaste alpackaull för en billig penning. Min soffa har fått sällskap.

Semestern var underbar, många kilometer i buss blev det, fantastiska vyer, flamingos, fler alpackas, lamor och vicunas än jag kan räkna till. Solnedgång över färgglada laguner och husfasader, Stilla Havet, öknen. Ett morgondopp i varma vatten, mitt ute i ingenstans. Det mesta var stadssemester, men däremellan vidder, vyer och ro. Själ.

Jag fick mersmak och funderar på att göra om det inom kort.

Val-paradiset

Är i vackra staden Valparaiso, gár pa stranden och vilse i gränderna. Äter skaldjurspasta, fiskpiroger. Fotograferar graffitti och färgglada husfasader.

Ikväll hälsade jag pá Karlshamns-L, W och lilla V. Drack te och tittade pá en sexveckors fantastiskt vacker bebis. En fin familj med fina drömmar.
Mer sánt, sá är jag nöjd.