Fujimori del 3

Idag fick så den före detta presidenten Alberto Fujimori Fujimori sin tredje dom. I december 2007 blev han dömd till 6 års fängelse för att han överträtt sina befogenheter när han beordrade en olovlig husrannsakan hos Vladimir Montesinos (hans fd högra hands) fd fru. I april 2009 dömdes han till 25 års fängelse för flera olika brott mot de mänskliga rättigheterna. Dagens dom handlade om ekonomisk korruption; bland annat fick den tidigare nämnde Montesinos 15 miljoner dollar (i 100-dollarssedlar!), direkt från statskassan. Och så fick han en hel del böter, Fujimori.

Rättvisan är skipad på nästan alla åtalspunkter, totalt handlar det om 40 års fängelse varav han snart avtjänat 2 i häktet. I september är det dags för den sista rättegången, som handlar om telefonavslyssning av oppositionspolitiker och journalister, upphandlingen av en TV-kanal samt mutor till kongressledamöter. Åklagaren har yrkat på 8 års fängelse för dessa brott.

Fujimori blir 71 år den 28 juli, på Perus nationaldag.

Krig?

En lugn dag i Honduras för drygt fem år sedan.

Ingen av er har väl undgått militärkuppen som ägde rum i Honduras idag för exakt en vecka sedan. President Zelaya hade utlyst en folkomröstning för att eventuellt få ändra grundlagen och bli omvald en ny period (så som bland annat Morales gjort i Bolivia och Chavez i Venezuela det senaste året), och detta stred eventuellt mot grundlagen. Så istället för att anmäla honom till de organ dit man anmäler presidenter som bryter mot lagar så kidnappade militären honom mitt i natten och flög honom till Costa Rica. En ny president och regering har installerats och anser nu att de är landets rättmätiga ledare. Det internationella samfundet, inklusive samarbetsorganisationen för amerikanska stater, "OAS", har starkt fördömt militärkuppen och Honduras uteslöts därifrån under helgen.

Jag sitter i min trygga soffa och äter min Quinoasallad samtidigt som CNN Espanol inväntar president Zelayas återkomst till Tegucigalpa, Honduras, och jag funderar på min resa till grannlandet Nicaragua om cirka en månad. Planet zoomas in, och när det börjar närma sig kör ett antal militärfordon ut och parkerar mitt i landningsbanan. Planet får vända. Samtidigt rapporteras om två döda (som senare visar sig vara en) och ett okänt antal skadade bland de människor som samlats för att stödja presidenten, vid flygplatsen. Presidenten har kontakt med reportern på telefon, och de rapporterar att de ska försöka landa vid en annan flygplats. Reportern rapporterar att alla flygplatser i landet har militärnärvaro och president Zelaya vädjar till världen att när sånt här händer, när militären går in med våld, då måste det finnas stater i världen som kan hjälpa till att stoppa våldsmakarna. Som har militär kapacitet att gå in och hjälpa till, vid sidan om FN. Och han vädjar till USA att hjälpa dem.

Honduras, och hela Centralamerika, kallas ofta "USA:s bakgård" och många är de centralamerikanska inbördeskrig som den nordamerikanska staten anses ha en stor del i. Jag tror vi ska vara lättade över att det inte längre är Bushadministrationen som styr världens supermakt, men ändå rädda för vad som håller på att hända.

Och så här när jag skrivit klart allt ovan, då läser jag biståndsinformatören Anias blogg. För er som vill veta mer rekommenderar jag det här. Där kommer förhoppningsvis lite mer insatt regelbunden uppdatering. DN är inte så dåligt heller, med Erik de la Reguera på plats.

politik nära och långt borta

Idag har det debatterats bistånd i Uppsala Nya Tidning. Sidas generalsekreterare skriver här och min chef med flera argumenterar för att regeringen inte ska skära allt för hårt i biståndet som kanaliseras genom svenska enskilda organisationer här. Återstår att se vad biståndsministern Gunilla Carlsson säger.

I den peruanska politiken har det lugnat sig, händelserna i Bagua har kostat många politiker mycket, som det stod i tidningen igår. Premiärminister Yehude Simon har "lovat" avgå när krisen är löst, och regeringen kommer att gå med honom (senast regeringen avgick var i typ november i fjor, i samband med Petrogate-korruptionsskandalen om ni minns). Hans parti ber honom stanna. Lagarna som var orsaken till konflikten har upplösts och man planerar nu för dialog.

Samtidigt pågår protester och strejker i södra/mellersta Peru: Cusco, Andahuayalas, Ayacucho med flera platser. Motiven är många (ett är nya vattenlagar, ett annat vägbygge (eller avsaknad av sådana)), och förhandlingar pågår. En lag finns som förbjuder vägblockader, men i förhandlingarna har de protesterande fått lov att blockera 20 timmar per dygn - bara de lämnar vägarna öppna 4 timmar varje dag så bussar och lastbilar kan passera.

Snart är det vintersolstånd, Inti Raymi, årets kortaste dag. Det firas i Cusco men dit är det svårt att komma dit med endast ett bussbolag som vågar köra. Och på nyheterna rapporterar de idag att skolorna fått provisoriska vinterschema, så att man ska möjliggöra för så många barn som möjligt att ta sig till skolan utan att frysa ihjäl (med tanke på lunginflammationer och andra sjukdomar som är vanligt förekommande i Anderna är uttrycket tyvärr allt annat än symboliskt).

I övrigt så har jag fått ny dator (eller, fått och fått) på jobbet, vilket lett till flera dagars installationsstrul (inte klart än...) och problem att arbeta; midsommar firades med pompa och ståt och på fredag slutar en av mina kollegor - som jag jobbat med i två hela år.

Life goes on.

Inrikespolitiskt kaos

Konflikten i Amazonas fortsätter skapa kaos och oro, en minister har avgått bland annat i protest mot propagandan nedan, som visades på TV hela kvällen i söndags. Vi och dom. Och det hela fortsätter. Klart är att regeringen inte skött sitt jobb och att mycket finns att göra i Peru för att det ska bli ett land där alla är lika mycket värda.

Två verkligheter i ett land

Och medan jag blir uppdaterad av mina kollegor, skrattar glatt tillsammans med dem (så kul att vara tillbaka på jobbet!), pratar indikatorer och planerar resultatmätning så dödas 20-30 personer i sammandrabbningar mellan lokalbefolkning och polis, i djungeln. Min kollega Lisa som arbetar med nyhetsrapportering följer händelseförloppet under dagen och uppdaterar oss. Ni kan läsa hennes artikel på svenska här och idag rapporterar även DN något annat än strejker som drabbar Machu Pichu-resenärer här. Hur många som egentligen dödades igår är oklart, men klart är att det var alldeles för många.

Sedan artikeln skrevs har nämnda Pizango begärts häktad och diverse kritik riktas mot regeringen från olika håll. Konflikten fortsätter.

I Arequipa idag blir det förmiddagspromenad under solen, avskedsöl med en vän som åker hem till Holland samt förhoppningsvis uppackning av väskor. Trevlig nationaldag, ni alla! (eller vad det nu heter)

påsk

Påskhelgen bestod av ett par dagar på stranden, i Mejía, bland Arequipas jetsets och andra, mest kids och gamla eftersom många passat på att dra iväg längre bort under långhelgen, ätandes goda friterade piroger, kräftor och hemgjord glass, badat i Stilla Havet och poolen, och druckit rom och cola blandat i flaskan á la "huacho". Och så är jag grym på att förstå arequipensk slang, har jag upptäckt.

I Arequipa rådde det "ley seca" (torra lagen) dvs spritförbud. På långfredagskvällen, tillbaka i stan, somnade jag matt av den alltför tidiga morgonen på det högljudda hotellet samt en lång dag på stranden. Kvällens procession nedanför fönstret väckte mig och jag fick en stund i fönstret, till ljudet av sorgemusik, och åsynen av hela grannskapet gå förbi med ljus i händerna, och bärandes den döda Jesus i sin kista.

Lördag i Arequipa, mulet och trist, men med eftermiddagsfilm i soffan, världens enklaste goda pasta (recept för 2: pasta, ca 1 dl chilisås á la huancaina man får från Kentucky Fried Chicken här bredvid, och smörstekta färska sparris - blanda och ät), utgång med nyfunnen holländska vännen, skitsnack och dans med hennes vänner och andra.

Idag en hel massa internet. Efterdyningarna av Fujimoridomen fortsätter och bland tidningen La Republicas klockrena dagliga "Carlincaturas" hittade jag följande bild.

Många opinionsundersökningar har gjorts de senaste dagarna, varav en sa att 59% ansåg Fujimori vara oskyldig. Bilden visar på stora tvivel kring hur man gör slutsatser vid opinionsundersökningar - när jag pratade med presidentens rådgivare bredvid tennisbanan häromdagen (ursäkta, men det är ju en sån där absurd grej som händer här och som man bara måste berätta på det där lite märkliga viset) uttryckte han precis denna skepticism till opinionsundersökningar. Mormor, vad tror du?



Intervjuaren: "anser du att det är rätt att Fujimori fick 25 års fängelse?" kvinnan svarar "hmm jag vet inte...kanske han kunde fått 20 år?". Intervjuaren: "ok. en till som tror på att kinesen var oskyldig. det blir 59%!"

fler carlincaturas här.

25 år

Den drygt två timmar långa uppläsningen av domen är färdigläst och perus ex-president Alberto Fujimori Fujimori har dömts till 25 års fängelse. Domen räknas från den 7 november 2005, dagen då han greps på en flygplats i Chile på väg hem till Peru efter att ha varit i landsflykt. Den 10 februari 2032 blir han släppt (27 år eftersom han redan december 2007 dömdes för en del ekonomisk brottslighet).

Keiko Fujimori, parlamentsledamot och tillika expresidentens dotter (och eventuell presidentkandidat inför valet 2011), manar till lugna protester för att stödja hennes far.

Fujimori är nästan 71 år gammal.

Mer ikväll om detta. Så länge kan ni läsa Erik de la Reguera i DN.

Fujimori direktsänt

För er som läser min blogg redan nu så ger jag direktsända nyheter angående domen mot Fujimori som läses upp i radio och TV i detta nu. Efter 16 månader i domstol, med ryggont, misstänkt pancreascancer och annat är det nu dags.

För en minut sedan blev det officiellt att han anses skyldig på alla åtalspunkter.
Mer nyheter kommer strax, under tiden kan ni titta:

Watch live video from Canal de malosocity_tv on Justin.tv

Latinamerika på kartan

Är det Perus röda linje eller Chiles blåa som bör gälla? Döm själv.


Har för första gången i mitt liv spelat RISK och lyckades under hård konkurrens av mina macho-medspelare, en peruan och en svensk, dominera spelet (de kom efter ett tag på att jag var rätt bra på egen hand och slutade bråka om vad "nybörjaren" skulle göra i nästa drag). Halva världen var min - inte dåligt va?

I den riktiga världen så har det varit havets dag i Bolivia och Peru har lämnat in sitt klagomål till Internationella domstolen i Haag om rätten till sitt hav. Med tanke på hur Sydamerika "svänger" geografiskt så är det omöjligt att räkna 200 sjömil rakt ut från kusten för att avgöra om havet är Perus eller Chiles. Chile tycker de ska ha mer, Peru kan gå med på en gyllene mellanväg med en diagonal linje. Bolivia hakar på och funderar på om de kanske också kan anmäla Chile till domstolen och få tillbaka lite av den kustremsa som man förlorade för 130 år (och en dag) sedan.

För er som råkar ha ett genuint kvitt-eller-dubbelt-intresse för frågan om länders tillgång till hav har tidningen El Comercio som tur är en specialare om ämnet här.

Mellan bråken om havet och diskussioner om huruvida det bör tillåtas att journalister avlyssnar korrupta politiker (den så kallade CHUPUNEO-skandalen) så fortsätter de styrande politikerna arbetet med att förbättra landet och levnadsvillkoren för de fattiga. Antar jag.

Lite politik får det bli

Som den "Majas liv och latinamerikansk politik-bloggbevakning" det här är måste jag nämna valresultatet i Venezuela igår. Eftersom den venezolanska befolkningen för cirka ett år sedan röstade nej till att låta landets president väljas om mer än en gång så genomfördes en ny folkomröstning igår. Den här gången hade president Hugo Chavez, som är vän med Fidel Castro och inför folkomröstningen gjorde frågan till en för eller emot honom större stöd än sist. Ja-sidan vann, och därmed kan Chavez sitta kvar så länge folket vill (själv tror han att Gud har ett finger med i spelet också). Magnus Linton bloggar här.

För några veckor sedan var det Bolivias Evo Morales som lyckades få igenom en ny konstitution, där en av de mindre kontroversiella punkterna gav honom rätten att bli omvald för en andra mandatperiod.

Latinamerika är i stort behov av grundlagar enligt svensk princip: "för att en svensk grundlag skall ändras krävs två likalydande beslut av Riksdagen, och mellan besluten måste det ha hållits allmänt val" (wikipedia). Om jag inte minns fel måste det allmänna valet vara ett ordinarie val. Inget "vi gör om så ni får rösta som jag vill"-tjafs. Eller kanske, med tanke på senaste svängningar i kärnkraftsfrågan?

Den vita staden

Jag skriver årsrapport på jobbet och letade information om det arequipenska politiska styret. Eftersom det anstår varje regional regering att sprida kultur har de även lite musik på sin hemsida.

För er som inte kommer och hälsar på mig: Musik från Arequipa.

Håll till godo av den arequipenska nationalsången, "jag är en bonde", "minnen från min jord" och andra vackra sånger.

Själv ska jag dricka lite mer peruanskt kaffe. 2009 har ju utropats av presidenten till året då vi alla ska handla peruanskt!

Mer om kvinnor.

Idag metabloggar jag, dvs hänvisar till Lisas blogg. För dig som kände något alls när du läste mitt blogginlägg om kvinnor, läs vad Lisa skriver här och klicka dig vidare till länkarna.

Det finns människor som borde vara tysta bara. Den här gången är det en alldeles för högt uppsatt man.

Skattelättnader.

Eftersom jag inte betalar skatt i Sverige har jag ingen nytta av Regeringen Reinfeldts skattelättnader för rika människor. Därför läser jag med glädje i tidningen La Republica att peruanska presidenten Alan Garcia (ja naturligtvis är det hans förtjänst, fast beslutet fattades av regeringen) idag skrivit på den nya lag som innebär att flygresor till djungelstaden Iquitos (enligt turistpropagandan världens största stad till vilken man endast kan komma båt- eller flygvägen) blir momsfria.

Kanske betyder det att jag kan komma dit lite billigare, och därmed uppfylla ett av mina peruanska drömresmål?

Hade Peru varit med i EU så hade Iquitos mer än platsat på listan av kommuner som kan få glesbygdsstöd. Titta i närmaste kartbok, finn Peru, för fingret mot nordvästra hörnet, där i djungeln, nära Ecuador, Colombia, Brasilien. Där. Nu fattar ni vad jag menar.

Kvinnor.

Genusperspektiv.

En sån där transversal grej som ska genomsyra allt bistånd.

Vikten av att börja i det lilla framstår som tydlig idag när en kvinna som arbetar på landbygden berättar om sitt arbete (en kvinna som brukar berätta att hon bestämt sig för att aldrig gifta sig och skaffa barn - något som för många män framstår som oerhört märkligt och nästan oacceptabelt. De tjatar och tjatar om att hon minsann kommer att ändra sig. Att hon delar hem med någon som är mer än vän, som också är kvinna och som hon älskar. De skulle aldrig komma på tanken, och hon skulle aldrig berätta det för dem). Där, i ökenstaden, där hon jobbar. Där fattiga kvinnor deltar i utbildningar för att förbättra sina möjligheter, för att kräva sina rättigheter. Där skriver kvinnorna sina mäns namn på deltagarlistorna. För de är ju där i egenskap av sina makars fruar.

Syns inte, finns inte.
Varje liten skillnad, varje litet frö som sås i en kvinnas sinne.
Det är det jag är en liten, liten del av.

politik i världen

Idag avgick Islands regering, efter mycket press och efter att en femtiondedel av befolkningen protesterat många kalla nätter utanför Alltingshuset. Igår röstade den bolivianska befolkningen ja till sin nya konstitution, den som vållat så mycket trubbel och som varit Evo Morales största vallöfte. Ursprungsbefolkningen får ökade rättigheter och den ekonomiska eliten i Santa Cruz får nog ta och bita i det sura äpplet istället för att hävda valfusk.

Här i Arequipa verkar bussarna gå någorlunda som vanligt igen, bara det att de är färre idag än förut. En ny lag implementerades förra veckan, och går ut på att alla bussar som är äldre än 25 år måste bytas ut. Trots att man vetat om det i flera år har "transportörerna" inte rört ett finger för att förnya sin busspark, och gick därmed ut i strejk istället.

Förvisso var där fler fulla taxibilar än någonsin, folk gick ihop och delade, gjorde "colectivos" av bilarna, och färre tomma bilar än normalt cirkulerade.

För det är ju så man löser miljöproblemen, eller hur?

Presidenter.

Idag var inte bara dagen då USA fick sin första president med afroamerikansk bakgrund. Det var även dagen då Alan Garcia kom till stan för andra gången under de 30 månader han har regerat i Peru. Pressen fick dock inte träffa honom, vilket kanske har sin förklaring i att de inte är så förtjusta i Aprista-presidenten. De skriver otrevligt om Garcia nu, det skulle nog inte bli bättre.

Händelsen uppmärksammades iallafall av ett trettiotal demonstranter som med de röda fanorna högt i skyn och skallandes EL PUEBLO UNIDO tågade runt plazan imorse, med skyltar som påstod att Alan Garcia är en råtta och att han ska avlägsna sig från stan genast.

Huruvida han verkligen är en råtta låter jag vara osagt, men han är nog redan tillbaka i Lima.

Peru - Chile: Nästa rond.

Spegelbild i skyskrapa, krigshjälte i Valparaiso, Chile

Det är inget fel på Peru, men peruaner... nej dem gillar jag inte.

Chilenare... de tror de är bättre än oss, kommer här och köper upp vårt land och behandlar oss illa om vi åker dit.

Peru och Chile har sedan många år talat illa om varandra, på samma sätt som Peru-Bolivia och Chile-Bolivia gör. De så kallade Stillahavskrigen, då Bolivia förlorade sin kustremsa, är fortfarande i färskt minne hos den andinska befolkningen och bitterheten är hård som om det vore ett kakaorikt Marabouchoklad.

Peru lider av lillebrorskomplex, man känner sig mindre värd och här kommer de duktiga rikare
chilenarna och gör allt bättre. Chile, som inte befriades av venezolanska Simon Bolivar som sitt grannland Peru utan av chilensk-irländske general O'Higgins har utvecklats mer framgångsrikt ekonomiskt och socialt, man har ett välfärdssystem som fungerar fantastiskt i jämförelse med det peruanska och landet blir allt mer europeiserat - vilket anses eftersträvansvärt. Dessutom ägs många av Perus stora företag av chilenare - Perurail som har monopol på tågtrafiken till Machu Pichu är bara ett exempel.

De senaste veckorna har ytterligare polemik präglat regionen - en överbefälhavare som var inbjuden till en stor sjöfartskonferens (typ) med tillhörande statsbesök i Chile uttalade sig för flera månader sedan, i berusat tillstånd på en privat fest, illa om chilenarna. Han sa bland annat något om att chilenare som kommer in i landet, de kommer inte ut. Och om de kommer ut, så är det i kista. Och om det inte finns tillräckligt med kistor, så i plastpåse. Och, för säkerhets skull, så ska kvinnorna vara kvinnobomber (istället för bilbomber), så ifall de kommer för nära så... Och så skrattar alla, inklusive kvinnorna på plats.

Episoden fastnade på video som i sin tur hamnade på YouTube, och sedan visades på peruansk TV för drygt en vecka sedan. Chilenska regeringen uttryckte att överbefälhavaren inte längre var välkommen, och peruanska presidenten Alan Garcia svarade med att ingen minsann ska lägga sig i landets privata angelägenheter - och de ska absolut inte tro att de kan komma här och bestämma!

Några dagars konflikt, och stora kvällstidningsrubriker, senare hade president Garcia bett Chiles president Bachelet om ursäkt. Det hjälpte dock inte riktigt, och därför avgick överbefälhavaren i helgen. En lösning á la Fredrik Reinfeldt och obetalda TV-licenser. Del 1 av såpoperan följde jag i chilenska medier, del 2 i peruanska - så någon komplett bild av händelseförloppet lär jag inte ha.

En sak vet jag dock. De här dagisfasonerna borde folk sluta med, för annars finns det risk att det blir krig igen på riktigt en inte så vacker dag.

Historia.

Så skrevs lite historia. Vare sig man gillar att det spelar så stor roll eller inte, så är det världshistoria.

Mutor och gerilladåd

I lördagsmorse när jag öppnade min gmail fann jag ett mail från min syster

"Gerilladåd och regeringen har avgått i Peru. Hur är det?"

Så här några dagar senare kan jag berätta att man tillskriver Sendero Luminoso det gerilladåd som tog nitton människors liv. Sendero Luminoso, "Den skinande stigen", den gamla maoistiska 1980-talsgerillan som det fortfarande finns rester av i de andiska högländerna slog i förra veckan till för första gången på ett decennium.

En mutskandal tvingade regeringen att avgå i fredags, samtidigt som jag kelade marsvin på den peruanska landsbygden. Tolv nya ministrar har utsetts, och fyra gamla får sitta kvar (turist och kulturministrarna bland annat - de hade väl inte så mycket med korrruptionen i oljebranschen som fick regeringen på fall att göra). Till jordbruksminister har den nuvarande vice borgmästaren (typ) i Arequipa utsetts, så det känns som att jag nu har en bekant i regeringen (han dyker ju upp överallt - och han berättade nyss i TV om sitt engagemang för landsbygdsutveckling i Arequipa och hur han arbetat med organisationen Coordinadora Rural, en av våra (snart fd) samarbetsorganisationer). Mer om den nya peruanska regeringen och mutskandalen kan du läsa här . Tyvärr har regeringen inte uppdaterat sin hemsida, så de gamla politikerrävarna ligger kvar i cyberspace.

Valutaras och nudlar

Jag brukar följa med i världsekonomin så där lagom, eller inte alls. Nu har det plötsligt blivit väldigt viktigt, privatekonomiskt.

Den peruanska Nuevos Soles har stärkts mot den svenska kronan (ordet nuevo, ny, lades för övrigt till efter att man hade valutakris för en del år sedan, och tvingades ta bort många nollor från sin valuta). Det betyder att jag har mindre att röra mig med den här månaden. 12% löneminskning på drygt en månad. Lägg därtill 10% inflation om året (i genomsnitt. bland annat mat och byggnadsmaterial har ökat väsentligt mer, dvs att äta/leva och betala hyra/bo).

Lovely.

Uppdate: Och den isländska kronan har stabiliserat sig till 64 ISK för 1 SEK. Hur mås det där på ön? Ni är huvudnyhet på BBC hela dagarna. Bubbi håller konsert.