Ont i magen.

Stressmage - så heter Ellens blogg. Ett passande namn på min mellanregion just nu.

Tio dagar / 75 timmar / 20 000 röster. Det är mitt resultat av årets val (I Skåne totalt: Drygt 2 miljoner röster, 2008 plastpåsar fulla). Sverigedemokrater bland socialdemokraterna, socialdemokrater bland sverigedemokrater - i valsedelshögarna umgås man över mer än blockgränserna än i verkligheten.

Vänner, jag gjorde vad jag kunde, men det räckte inte ända fram (nu ska ni inte få några konstiga idéer, tvärtom kände jag att det demokratiska systemets legitimitet vilade tungt på mina axlar). Under ytan på mina arbetskamrater, beskrivna i tidigare blogginlägg, låg en hel massa intressanta kommentarer (framför allt de politiska!), erfarenheter (FN-tjänst i plural och utlandsarbete på Pågens i "Amerika") och hobbies (åka jorden runt för att se på flygfän bland annat) [ja, här garanterar jag att inte personen ifråga ska googla "fågelskådning", ramla in på min blogg och läsa om sig själv. Paranoid? Nej. Bara försiktig].

Efter fem dagars hårt slit blev chefen, statsvetardoktoranden, sjuk och jag inledde min nya karriär som gruppchef. Mina tre undersåtar skötte sig bra, men det var ju ändå ett tungt demokratiskt ansvar. Till saken hörde att folk började bli trötta, så jag fick ta fram ett ess ur rockärmen: mötesteknik. Så de sista timmarna körde vi med både tidsunderlättare och stämningsunderlättare. Fantastiskt.

Årets eftervalsnöje är de handskrivna partibeteckningarna. Över 7500 personer har bestämt sig för att vara lite lustiga och skoja till det med Valmyndigheten genom att skriva namn som Markus partiet eller Radio Rix-partiet (tydligen en skojkampanj av radioprataren Gert Fylking) på sin blanka valsedel. I Malmö får man endast, säger endast, räkna denna tillskrivning om den har tydlig partibeteckning. Tydligt är det att reglerna skiljer sig mellan Länsstyrelser runt om i landet - hur kommer det annars att jag på råd från chefen underkände såväl diverse politiska budkap som Kung Carl XVI Gustaf och Ingegerd medan man godkänt James Bond 007 och Jag själv. Ingen håller löftena. Vi gjorde dock revolt när vi räknade kommentaren "Jag röstar blankt" som, just det, en blankröst. Om inte Valmyndigheten gör något åt dessa tokigheter och slutar publicera dem så kommer Sverigedemokraterna att förlora röster till Kalle Anka, Musse Pigg, Kungen, Gardell och alla de andra i nästa val.

I helgen blir det Bulgarien. Oplanerat, jobbigt och förhoppningsvis... roligt och givande. Och så kan jag ju imponera på folket down under med ännu ett namn på länder-jag-besökt-listan. Och det faktum att jag på en dag kommer att vara i fyra länder. Ack, det underbara Europa. Nu har jag min chans att se iallafall ett av de många ex-kommunistländerna innan det blir en del av the European Onion.

Och hörrni, visst är mitt bloggnamn ovanligt passande?

Ont i magen.

Stressmage - så heter Ellens blogg. Ett passande namn på min mellanregion just nu.

Tio dagar / 75 timmar / 20 000 röster. Det är mitt resultat av årets val (I Skåne totalt: Drygt 2 miljoner röster, 2008 plastpåsar fulla). Sverigedemokrater bland socialdemokraterna, socialdemokrater bland sverigedemokrater - i valsedelshögarna umgås man över mer än blockgränserna än i verkligheten.

Vänner, jag gjorde vad jag kunde, men det räckte inte ända fram (nu ska ni inte få några konstiga idéer, tvärtom kände jag att det demokratiska systemets legitimitet vilade tungt på mina axlar). Under ytan på mina arbetskamrater, beskrivna i tidigare blogginlägg, låg en hel massa intressanta kommentarer (framför allt de politiska!), erfarenheter (FN-tjänst i plural och utlandsarbete på Pågens i "Amerika") och hobbies (åka jorden runt för att se på flygfän bland annat) [ja, här garanterar jag att inte personen ifråga ska googla "fågelskådning", ramla in på min blogg och läsa om sig själv. Paranoid? Nej. Bara försiktig].

Efter fem dagars hårt slit blev chefen, statsvetardoktoranden, sjuk och jag inledde min nya karriär som gruppchef. Mina tre undersåtar skötte sig bra, men det var ju ändå ett tungt demokratiskt ansvar. Till saken hörde att folk började bli trötta, så jag fick ta fram ett ess ur rockärmen: mötesteknik. Så de sista timmarna körde vi med både tidsunderlättare och stämningsunderlättare. Fantastiskt.

Årets eftervalsnöje är de handskrivna partibeteckningarna. Över 7500 personer har bestämt sig för att vara lite lustiga och skoja till det med Valmyndigheten genom att skriva namn som Markus partiet eller Radio Rix-partiet (tydligen en skojkampanj av radioprataren Gert Fylking) på sin blanka valsedel. I Malmö får man endast, säger endast, räkna denna tillskrivning om den har tydlig partibeteckning. Tydligt är det att reglerna skiljer sig mellan Länsstyrelser runt om i landet - hur kommer det annars att jag på råd från chefen underkände såväl diverse politiska budkap som Kung Carl XVI Gustaf och Ingegerd medan man godkänt James Bond 007 och Jag själv. Ingen håller löftena. Vi gjorde dock revolt när vi räknade kommentaren "Jag röstar blankt" som, just det, en blankröst. Om inte Valmyndigheten gör något åt dessa tokigheter kommer Sverigedemokraterna att förlora röster till Kalle Anka, Musse Pigg, Kungen, Gardell och alla de andra i nästa val.

I helgen blir det Bulgarien. Oplanerat, jobbigt och förhoppningsvis... roligt och givande. Och så kan jag ju imponera på folket down under med ännu ett namn på länder-jag-besökt-listan. Och det faktum att jag på en dag kommer att vara i fyra länder. Ack, det underbara Europa. Nu har jag min chans att se iallafall ett av de många ex-kommunistländerna innan det blir en del av the European Onion.

Och hörrni, visst är mitt bloggnamn ovanligt passande?

Time to escape the country (again)

En bild säger mer än 1000 ord.


En mysig kväll med en dålig avslutning. Men nu blir det spännande (måtte det inte vara för länge)! Tack för ikväll, systeryster!

Elections.

Today is The Day. The day that comes every four years, and is prepared for through an uncountable number of politicians on TV, radio, newspapers and last, but not least, on the street. The winner of the coolest "election cottage" (is that a Swedish concept? or just a very direct translation?) is Feministiskt initiativ (the new feminist party that will get 0.5 - 10 % of the votes depending on who you ask). The ugliest I have seen is the Social Democratic Party's Lunda-cottage... (sorry, no photos, my camera battery was exhausted the other day - don't know what it had been doing while I was asleep).

Anyway, I better walk the two streets away, to the canteen where I used to have lunch when I was in secondary school (and haven't been back to since... nostalgia or horror?) to vote - before it's to late. Scary, but tomorrow Sweden will probably be selling its hospitals, charging fees for in libraries etc.

And if anyone cares to know more, the Aussie newspaper The Age writes about Social Dems under threats in Swedish poll today.

And now, let's talk about the weather. In Australia it's spring and 25 degrees. Here it's autumn and 22 degrees. Well, well.

Love & Politics

Jag har varit i Malmö idag. Tillsammans med Magnus, som också står till arbetsmarknadens förfogande (nej just det, höstvädret är bara väldigt fint!) och våra bärbara datorer. Efter noggrant övervägande valde vi en fin plats där fyra bord satt ihop. Vid bordet satt en kille som läste en bok, och så stod där en dator utan ägare. När vi packat upp våra datorer, börjat skriva våra säljbrev (för snart tar ju det fina vädret slut), då kom ägaren. En engelsktalande tjej, som förutom att hon ska skriva på sin dator som är inpluggad med adapter ska låna en svenskkurs på CD. Och killen bokstavligen kastar sig över henne, pussar henne på halsen (och sticker in sin tunga i hennes öra och kör runt tror jag, men då försökte jag krypa ner bakom min lilla skärm, så generad blev jag). Jag kände mig inte modig nog att påpeka det opassande i att på malmö stadsbibliotek storhångla, så jag nöjde mig med att öppna Word, och skriva till Magnus: ”Ja min pojkvän pratar också engelska, men han är inte här! Sluta pussas.” (there is nothing like bitterness and envy)

Och Jan Eliasson har varit i Lund ikväll. Efter två timmars förberedelser, med köp av medlemskap i Utrikespolitiska Föreningen (som höstnjutande ickestudent blir livet så dyrt) och en och en halv timmes köande tillsammans med Ellen och Calle, så kom vi in. Köandet livades upp endast av det faktum att jag med Ellen och Calle, och kanske på hemmaplan i AF-borgen omgiven av novisch pol magare som tyckte att de skulle få komma in före alla andra för att de pluggar statsvetenskap (som om det inte fanns 300+ statsvetare på plats), blev mycket modigare. Således ägnade vi oss åt högljutt klagande på alla som trängdes i kön - inklusive de som stod runt omkring oss. Men, Eliasson. En cool senior som har varit Sveriges utrikesminister i fem månader, och riskerar att få sparken på söndag. Det vore slöseri på kompetens och talang, skulle jag vilja säga. Om alla var som Eliasson skulle världen vara så mycket roligare (och då pratar jag inte bara om hans humor). Det är en man som pratar identiteter, solidaritet och vikten av att vi är vi, och att vi inte delar in oss i Mehdi Ghezalis och Calle Johanssons. I livet behöver vi vingar och rötter. Rötter och vingar.

Han är klok, Jan Eliasson. Dessutom har han en förmåga att svara på frågor innan de ställs och när tjejen bredvid mig skriver "namedropping" i sitt block, ja ett par minuter senare säger Eliasson "nu låter det som att jag bara namedroppar". Så rösta rött på söndag - såvida du inte VILL ha Lejonborg, Hägglund eller Olofsson till ny svensk utrikesminister. Ve och fasa.

Work.

1+1+5+3. En jobbekvation som nog är ganska bra.
Om det inte vore för att 1+1+5+3=0.

När jag för att dämpa jobbångesten går in på Bokus ser jag att man kan få två böcker för en. Om jag köper "Tänkt och Sagt" med en massa citat av Göran Persson kan jag också få veta vad George Bush tänkt och sagt. Nätbokhandeln snäll och ger lite boktips på böcker som andra människor har passat på att köpa tillsammans med boken som jag nyss klickat på, den om Göran P:

De som köpt böcker ur din klicklista har också köpt:

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Kåver, Anna

Konsten att vara snäll av Einhorn, Stefan

Life.

A job, an Apartment, and a Boyfriend in Europe.
Is that too much to ask for?

And all the sudden, Melbourne feels so right. Again.

It might have been the music from next door
Reminded me I should have missed you more
A song I’ve heard a hundred times before

and

I feel like going visiting this evening
Across the rooftops of North Carlton [with our chocholate eating possum?]
While the suburb is asleep
[Miss u, soldier]