När kommer jag inte hem till maten?

Lyssnar på Änglagård på kanalen på min TV som visar europeisk film. Viveka Sehldal i stora glasögon skriker i falsett åt de där hemska hemska människorna som flyttat till byn, "är ni invandrare allihopa?".

Och funderar på Sverige, framtiden och allt därmed.

politik nära och långt borta

Idag har det debatterats bistånd i Uppsala Nya Tidning. Sidas generalsekreterare skriver här och min chef med flera argumenterar för att regeringen inte ska skära allt för hårt i biståndet som kanaliseras genom svenska enskilda organisationer här. Återstår att se vad biståndsministern Gunilla Carlsson säger.

I den peruanska politiken har det lugnat sig, händelserna i Bagua har kostat många politiker mycket, som det stod i tidningen igår. Premiärminister Yehude Simon har "lovat" avgå när krisen är löst, och regeringen kommer att gå med honom (senast regeringen avgick var i typ november i fjor, i samband med Petrogate-korruptionsskandalen om ni minns). Hans parti ber honom stanna. Lagarna som var orsaken till konflikten har upplösts och man planerar nu för dialog.

Samtidigt pågår protester och strejker i södra/mellersta Peru: Cusco, Andahuayalas, Ayacucho med flera platser. Motiven är många (ett är nya vattenlagar, ett annat vägbygge (eller avsaknad av sådana)), och förhandlingar pågår. En lag finns som förbjuder vägblockader, men i förhandlingarna har de protesterande fått lov att blockera 20 timmar per dygn - bara de lämnar vägarna öppna 4 timmar varje dag så bussar och lastbilar kan passera.

Snart är det vintersolstånd, Inti Raymi, årets kortaste dag. Det firas i Cusco men dit är det svårt att komma dit med endast ett bussbolag som vågar köra. Och på nyheterna rapporterar de idag att skolorna fått provisoriska vinterschema, så att man ska möjliggöra för så många barn som möjligt att ta sig till skolan utan att frysa ihjäl (med tanke på lunginflammationer och andra sjukdomar som är vanligt förekommande i Anderna är uttrycket tyvärr allt annat än symboliskt).

I övrigt så har jag fått ny dator (eller, fått och fått) på jobbet, vilket lett till flera dagars installationsstrul (inte klart än...) och problem att arbeta; midsommar firades med pompa och ståt och på fredag slutar en av mina kollegor - som jag jobbat med i två hela år.

Life goes on.

Fars dag

Idag är det fars dag i Peru. Inte lika stort jippo som mors dag i maj, men nästan. På arbetsplatser och på dagis firades fars dag redan i fredags. Igår såg jag några stolta småflickor visa sina mammor vad de gjort till sina pappor för dagen - förkläde som de dekorerat och skrivit "Feliz dia papa", "Jag älskar dig" etc.

Så sympatiskt att det inte var en verktygslåda.

Olle, hans far och andra fäder.

Jag har upptäckt att Spotify visst funkar här i Peru och gått in i Olle Ljungström. Trots att jag inte lyssnat nästan alls på honom på en så där åtta år så sjungs det för full hals här i Yanahuara. Häromkvällen träffade jag någons far, och ikväll, för en stund tog han mig tillbaka till en annan tid, den där Olle.

Där borta vid pilen
har jag lagt min far
Där vilar han tryggt
på den plats han bad
Där brisen från havet
ger honom fläkt
Där hamnar vi alla till slut
i min släkt

Uppe vid huset
finns tårarna kvar
Som vi har samlat
jag och min far
Märkta av sorgen
av släktens ord
av såren vi ärvde
jag och min far

Jag har två stolta föräldrar, men ibland önskar jag att även den tredje kunde vara här, och dessutom klara av att visa sig stolt.

17 juni!

Idag är det 17 juni. På Island hissar man flaggan och dricker svarta döden. I Peru dricks det vino caliente a.k.a glögg för fulla muggar. Vi gör vad vi kan för att hålla värmen.

Til hamingju!

(Fotot är lånat av ägaren till Smile. Don't Stop, om inte fotografen anser sig erhålla tillräcklig cred får han höra av sig så letar jag upp en annan flagga. Den finns trots allt lite varstans.)

Pieces of My Life

Igår natt var det minus en grad i staden Arequipa - enligt tidningen den kallaste natten på 20 år, enligt andra inte alls sant. Inte undra på att jag vaknade och frös i min säng, i pyjamas och under duntäcke men utan isolering, trösklar och med enkelglas med springor.

Idag sa den peruanska statsministern (typ) Yehude Simon att han ska avgå snart, när saker lugnat ner sig. Han tillträdde någon gång i svenska hösten/vintern, när hela förra regeringen fick avgå på grund av petrogate-korruptionsskandalen.

Och i övrigt så är jag lite tjurig över att det sitter tjejer längst bak på alla raftingbilder. Det är något latinamerikanskt det där, jag har aldrig aldrig fått sitta längst fram i flotten! (eller jo, i Majes, där vi fick paddla som 17 för att komma någonvart och inte ens hade hjälm. Där tjatade jag mig till en stund i fronten). I lördags fick två killar (varav jag känner båda...) flytta bak i båten efter någon minut, för de var för dåliga på att paddla. Ha!

Utflykt

Vi åkte på utflykt, jag och 14 andra couchsurfers. Hade jag vetat att floden som flyter genom stan är så skön att flyta nedför skulle jag gjort det ofta. Morgonen avslutades med lunch i huset bredvid, kaffe för en italiensk biståndstjej (med tillhörande jordskalv) samt en skön siesta.

Härliga lördag.

Och Aftonbladet slår på indiantrumman - jag funderade på allvar på att maila journalisten som skrivit ihop artikeln om indianerna, och förklara för henne hur indianerna utgör en del av den peruanska befolkningen, men att de kallas ursprungsfolk, och hur ursprungsfolk numera kallas just så och inte ursprungsbefolkning (för rätt ska vara rätt) eller urfolk (som visst är senaste politiskt korrekta benämningen). Och definitivt inte indianer.

Och så strejkar 10 000 personer på Arequipas gator (och som vanligt vet inte alla varför de strejkar, men väldigt väldigt många) samtidigt som jag sitter ett kvarter bort och knapprar på min dator, och hör ljudet av de strejkande.

Någon har skrivit ett inlägg på Siete Esquinas, bloggen där man får veta det mesta kulturella som händer. De frågar sig vilken nytta strejken gör för människorna i Amazonía, vad hjälper det dem att barnen i Arequipa inte kan ta sig till skolan? Varför inte en lugn fredlig protest, på eftermiddagen eller kvällen? Igår skedde just detta, med tända ljus på Plaza de Armas.

Händelserna i Amazonía fortsätter att polarisera landet - regeringen, politiker, journalister. Folk på gatan, folk bredvid dig på bussen (som inte gick idag), folk i din närhet.

Och på väg från jobbet, det är en religiös högtid idag (och helgdag i Bolivia), så platsen framför katedralen som tidigare enbart smyckades av alla teckningar som varje dag sedan i söndags fyllt staketet (och varje natt tas de bort), fanns nu helgon, blomfyllda utsmyckningar och musik. Det var en märklig upplevelse, där i solnedgången.

Jag skulle vilja säga så mycket, men jag vet inte riktigt vad. Vad var det egentligen som hände? Vem är det som bär skulden? Hur ska man nu gå vidare? Och framför allt: Hur ska Peru bli ett land, där alla har samma möjligheter att skapa sig det liv de själv vill ha, utan att det drabbar andra?

Pieces of My Life

Idag tappade jag ut en burk kokablad, som min mamma hade stoppat in i mitt skåp, på golvet. Tur det inte var knark (pulver) då.

Sedan knäckte jag koden kring så kallade multivariabla indikatorer. Wow.

Läsa på internet kan man göra, om antalet röstberättigade utlandssvenskar. I Peru är vi 87 stycken, jag gissar att de flesta bor i Lima. I Kirgistan, Haiti, Togo, Benin, Guinnea-Buissau och flera andra länder finns det en svensk per land. Vem är ni, tro?

Och på torget lyser ljusen för att konflikten i Amazonas (som är en region i Peru, som ligger i utkanten av västra Amazonasdjungeln) ska ta slut.

För er som vill läsa senaste nytt på svenska, så finns det en länk här och en här.

Inrikespolitiskt kaos

Konflikten i Amazonas fortsätter skapa kaos och oro, en minister har avgått bland annat i protest mot propagandan nedan, som visades på TV hela kvällen i söndags. Vi och dom. Och det hela fortsätter. Klart är att regeringen inte skött sitt jobb och att mycket finns att göra i Peru för att det ska bli ett land där alla är lika mycket värda.

El partido de las piratas

Medan Peru fortsätter att förfäras och undra över vad som pågår i Amazonas (och så finns det människor som han på torget idag, som sa till en ung tjej som manifesterade sin upprördhet med en att delta i en liten manifestation att han minsann har varit där och sett med egna ögon: de är vildar, vildar som inte har sängar och bor i dåliga hus och ... tja. Såna människor finns det också) - samtidigt som allt detta, då får Piratpartiet över 10 procent av de röstande svenskarnas förtroende.

Hur ska vi förklara detta? El Partido de las Piratas? Tur att min ickesvensktalande kollega har semester i veckan så vi slipper diskutera detta på spanska på kafferasten.

Grattis MP och grattis Fi säger jag i övrigt!

I de kyliga bergen

En kortkort roadtrip, där mesta tiden tillbringades i bilen (dvs allt utom fem minuter) och jag höll på att frysa fingrarna av mig hanns med under lördagen, med fullmåne, en kamera nästan utan batterier och min vän som fotade mig.

Två verkligheter i ett land

Och medan jag blir uppdaterad av mina kollegor, skrattar glatt tillsammans med dem (så kul att vara tillbaka på jobbet!), pratar indikatorer och planerar resultatmätning så dödas 20-30 personer i sammandrabbningar mellan lokalbefolkning och polis, i djungeln. Min kollega Lisa som arbetar med nyhetsrapportering följer händelseförloppet under dagen och uppdaterar oss. Ni kan läsa hennes artikel på svenska här och idag rapporterar även DN något annat än strejker som drabbar Machu Pichu-resenärer här. Hur många som egentligen dödades igår är oklart, men klart är att det var alldeles för många.

Sedan artikeln skrevs har nämnda Pizango begärts häktad och diverse kritik riktas mot regeringen från olika håll. Konflikten fortsätter.

I Arequipa idag blir det förmiddagspromenad under solen, avskedsöl med en vän som åker hem till Holland samt förhoppningsvis uppackning av väskor. Trevlig nationaldag, ni alla! (eller vad det nu heter)

Tillbaka till solen

I Arequipa skiner solen som vanligt, det glödande klotet på himlen som gärna lämnar brännmärke. Luften är så torr att jag blev alldeles törstig och näsan har täppts till mer än vanligt.

Vad gäller den så kallade svininfluensan så präglar den fortfarande Perus flygplatser, i form av hälsodeklarationer (jag erkände bara min hosta... symptomen är ju desamma som en vanlig förkylningsinfluensa...), munskydd och information till passagerarna i form av både utrop av besökande sjuksköterskor i planet vid landning, och flyers om hur man bäst skyddar sig (nys INTE i handen). En ung kille med munskydd som arbetade med att hjälpa en handikappad kvinna med hennes bagage stod vid bagagebandet och hade så tråkigt att han petade näsan en lång stund, innan han eskorterade ut kvinnan och väskorna till väntande anhöriga.

I övrigt låter jag mitt Perukontors senaste månadsrapport tala för resten, så här strax innan midsommar.

Arequipa, den 4 juni 2009

Kylan fortsätter att skörda liv i södra Peru och hittills har över 150 personer avlidit till följd av den. De flesta av fallen har rapporterats i områdena kring Arequipa, Cusco, Huancavelica och Puno, där temperaturerna på grund av den höga höjden på sina håll sjunkit till under 15 minusgrader.

Idag har jag unnat mig ledigt, efter hemkomsten vid lunchtid. Imorgon: Jobb igen.