fredag.

Det är fredag, jag äter fruktsallad och skriver anteckningar från mötet som avslutade veckan. Strax färdig, då blir det soffan.

Imorgon blir det playan igen, säsongen är kort och stranden är varm mellan tårna.

politik i världen

Idag avgick Islands regering, efter mycket press och efter att en femtiondedel av befolkningen protesterat många kalla nätter utanför Alltingshuset. Igår röstade den bolivianska befolkningen ja till sin nya konstitution, den som vållat så mycket trubbel och som varit Evo Morales största vallöfte. Ursprungsbefolkningen får ökade rättigheter och den ekonomiska eliten i Santa Cruz får nog ta och bita i det sura äpplet istället för att hävda valfusk.

Här i Arequipa verkar bussarna gå någorlunda som vanligt igen, bara det att de är färre idag än förut. En ny lag implementerades förra veckan, och går ut på att alla bussar som är äldre än 25 år måste bytas ut. Trots att man vetat om det i flera år har "transportörerna" inte rört ett finger för att förnya sin busspark, och gick därmed ut i strejk istället.

Förvisso var där fler fulla taxibilar än någonsin, folk gick ihop och delade, gjorde "colectivos" av bilarna, och färre tomma bilar än normalt cirkulerade.

För det är ju så man löser miljöproblemen, eller hur?

Solallergi

Solskyddsfaktor 50 och parasoll gör dig inte brun trots en hel lördag på stranden. Idag satsade jag därför istället på solskyddsfaktor och sol i ett par timmar.
Resultat: Solallergi och alldeles prickig.

I övrigt fick jag äran att stå för morgonsången och paket (dock inte frukost) på Lisas endaste 30-årsdag, sanden var varm och maten var god.

Sen var där en hel massa annat mindre bra, men det tänker jag inte prata om. Tillbaka i stan, men jag åker nog tillbaka till havet redan nästa helg. Det gäller att finna den, lusten. Och jag letar vidare.

Och så gratulerar jag min vän J som jag inte sett på alltför länge, till den nyfödde sonen.

Lust.

Min syster skickade mig följande:

"Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till"

Han är så klok, Winnerbäck :)

En Bok.

Om man skulle skriva en bok. Vad skulle stå i den? En resebok? En självbiografi (och varför då, skulle man undra?) En skönlitterär bok? Nej, skönlitteratur är inget för mig och har aldrig varit. Håller mig kanske till rapporter med förord.

Tur att det finns bloggar då. Till er närmast sörjande. Till er som har ett icke sinande intresse för Latinamerika och suger i sig allt som står att finna. Till er som ramlat in här, och sedan kommer tillbaka. Till er som ramlade in och inte tänker komma tillbaka.

Jag kan avundas Lisas livsglädje, berg och dalbana, förmåga att känna, uttrycka sig, sprudla. Iallafall när det är lycka du känner, L. Jag har så lätt för att dras ner, ner, ner av mig själv eller av andra. Men sen måste jag själv dra mig upp igen, och det är inte alltid lika lätt. Idag hamnade jag i en situation där jag chattade svåra sjukdomar och försökte lugna rekryteringsstress inför jobbintervju med två vänner, nästan samtidigt. Perspektiv på livet.

Och ändå, trots perspektiv och all anledning att må bra, är jag frusterad. Frustrerad över jobbet, frustrerad på mig själv för att jag är frustrerad på jobbet. Det är väl inget att vara frustrerad över, kan jag tycka. Men ibland är det det ändå. Drabbas av "nu ska jag snart åka hem-syndromet" över sex månader innan jag faktiskt ska åka hem, vad är det för fasoner? Frustrerad över att jag inte kan få ett kreditkort på banken för jag inte är skriven i Sverige (jag har ju pengar i deras bank), fast jag inte ens behöver kredit utan bara möjligheten att handla på internet. Frustrerad över att min älskade farmor ligger på sjukhus och är gammal, och där kanske hon blir kvar eller får hon åka hem, eller inte. Och jag kan inget göra mer än att tänka på henne. Frustrerad över att jag låter mig lekas med för att det ger mig lite spänning i tillvaron. Frustrerad. Ju fler gånger jag säger det, desto märkligare låter det. Frustrera. Frusta. Kanske är det det jag ska göra? Frusta, skaka på mig. Och på lördag, dra till stranden med en bok, en kall öl och ett parasoll.

För det är sommar.

Presidenter.

Idag var inte bara dagen då USA fick sin första president med afroamerikansk bakgrund. Det var även dagen då Alan Garcia kom till stan för andra gången under de 30 månader han har regerat i Peru. Pressen fick dock inte träffa honom, vilket kanske har sin förklaring i att de inte är så förtjusta i Aprista-presidenten. De skriver otrevligt om Garcia nu, det skulle nog inte bli bättre.

Händelsen uppmärksammades iallafall av ett trettiotal demonstranter som med de röda fanorna högt i skyn och skallandes EL PUEBLO UNIDO tågade runt plazan imorse, med skyltar som påstod att Alan Garcia är en råtta och att han ska avlägsna sig från stan genast.

Huruvida han verkligen är en råtta låter jag vara osagt, men han är nog redan tillbaka i Lima.

Tillbaka till framtiden

Med drygt sex månader kvar på mitt kontrakt har jag drabbats av något ack så vanligt, och något som min chef varnade mig för för ett tag sen; jag tror att jag ska åka hem nu. Eftersom jag inte är den enda på mitt kontor som slutar i år så är jag inte ensam om denna åkomma, vilket har till följd att vi surfar jobbsajter (detta görs med fördel på söndagar), pratar möjliga karriärvägar och lever i framtiden så där i allmänhet. Detta samtidigt som vi jonglerar de femtielva projekt vi har på gång, och som vi vill slutföra. Indikatorer, prissättning, rollfördelning, policies, budgetar, årsrapporter och treårsplaneringar. Puh.

Och så. Mitt CV. Vad sjutton ska jag göra med det för att det ska spegla den fantastiska person jag är? I kronologisk ordning:
landrepresentant - - vikarie inom skola och barnomsorg - telefonintervjuare - (apelsinplockare, i hemlighet, det var bara 10 dagar på semestern) - organisationssamordnare - mentor på universitetet - läkarsekreterare - sekreterare - au pair - fiskfabriksarbetare - utomhusbadlekledare - jordgubbsplockare.

Inte en helt spikrak karriär.

Din bitska lilla piraja.

Min pappa var visst lite före sin tid.
Men så var även min mamma.

Sverige.

Volvolastbilarna susar fram längs vägarna som slingrar sig fram i Anderna. På väggen på Svalkontoret i Areqiupa dricks det litervis av kaffe såsom sig bör på en svensk arbetsplats, på väggen hänger en tavla med Stockholmsvyer i vykortsformat, i biblioteket står en svensk flagga och i bokhyllan ett Sverigealbum från det glada 1980-talet. Foton från midsommar, jul, påskkärringar och samebröllop (!) trängs med bilder på plastförpackade morötter på ICA, folk med hockeyfrilla som hänger i en hörnsoffa i vacker plysch samt rapsfält och granskog. Arv från tidigare Svalfolk. Ovanför min kollega As köksbord hänger lampan Uppsala - en lokal kopia av en IKEAlampa. I min och Es lägenheter finns importerade IKEAlampor - från en tid innan Home Centre öppnade i stan och lamputbudet breddades väsentligt.

I min lägenhet serveras sill och knäckebröd, och Marabou schweizernöt är hårdvaluta i stan. På mitt kontor har vi 6 svenska medborgare, det finns en ettåring och en gift ca 20åring som vi känner, och därutöver ryktas det om en svenska till i stan. Den tidigare svenskägda baren Swedish Avenue, på partygatan San Fransisco, har tydligen sålts och den göteborgska ägaren har flyttat tillbaka till Svea. I helgen landar en hel folkhögskoleklass från Röda Korsets folkhögskola i stan - en väsentlig höjning av svenskkvoten för ett tag.

Igår förundrades jag över hur jag utan att blinka ibland (fast väldigt sällan) lyxar till det och köper stans godaste glass, en halvliter för 10 soles. 10 soles är numera 26 kronor - en hel förmögenhet ju, och ett par kronor mer än en trerätters lunch för vanligt folk. Svenska kronan rasar och rasar, och jag vet inte tillräckligt om det för att veta om vi hade mått bättre av att ha röstat ja till euron. Mitt lönekonto hade det definitivt, jag betalar numera dubbel hyra, om man betänker hur mycket mindre pengar jag får ut ur bankomaten varje månad. 1000 soles brukade vara 2150 kronor, numera kostar det hela 2600 riksdaler. Stackars oss. (Nästa vecka får jag veta vad 2009 års lön blir, håll tummarna för min privatekonomi).

Jag tror bestämt det är dags att lämna sillen bakom mig, och börja anamma ris och potatis även till middag. Det är ju så... gott?

Bolivia

Snart är det dags för folkomröstning för den nya konstitutionen i Bolivia, och för er som vill veta mer om det kan jag rekommendera det här och sen som vanligt antagligen Micke och Ola som bloggar från La Paz. Och inte att förglömma, Latinamerika.nu.

Världskulturarv

På sistonde har det hänt mycket i stan. När vi var och såg Hamlet blinkade ljuset på scenen - de invigde de nya lamporna som lyser upp katedralen på kvällarna. Någon gång vid halv elva släcks lamporna, en timme senare på helgen - har vi räknat ut.

Sedan dess har gågatan i centrum, utanför vårt kontor, blivit fantastiskt vacker (och där finns papperskorgar!), och massor av fler av de fina monumentala sillar(kalkstens)byggnaderna i det historiska centrum har lysts upp. Idag läste jag i tidningen att

"med det här har Arequipa uppfyllt UNESCOs krav för att få behålla märkningen som världskulturarvs-stad"

Och jag som trodde att de gjorde allt det där för att de gillar det, och att nästa steg skulle bli en park med gräs som man får sitta i.

Tji fick jag.

Gangsterstaden?

Det vanligaste ordet folk googlar för att hamna fel på min blogg är "hela skolan står i lågor". Så var det dags igen i gangsterstaden. Sorry.

Dagens ord.

Dagens felskrivning är:

Vanställningsvillkor.

Freud?

Ökenpaus

Jag tog lite paus från öknen, åkte över Anderna och till den argentinska världsberömda La Pampa för att sedan ta omvägen om norra Patagonien. Där drack jag vin, tittade på träd som om jag vore en isländsk farfar på besök i Skåne, och njöt av livet.

Puerto Montt, i södra delen av Chile.

Campingen i El Tigre (Buenos Aires) på nyårsafton, innan den svämmade över framåt småtimmarna.

Nationalparken vid Cucao, på Chiloe (Chile).

Så inne

Här i den peruanska öknen är jag bättre på att följa trender än jag någonsin varit. Kolla bara in det här. Hur inne måste jag inte vara, som soffsurfar i Sydamerika?

Den bärbara datorn har förvisso aldrig stannat hemma så mycket som nu (vill ju gärna ha den kvar ett tag till), men snart så får den följa med igen. Och paus i karriären lär man väl ta, vare sig jag vill det eller ej. Tåg åker jag inte så mycket, men det beror mest på bristen på desamma. Buss blir det desto mer, det kanske kan räknas det också? (fast inte när man får punktering, som vi fick i fredags på väg från Tacna till Arequipa. Jag var 3 timmar hemifrån efter nästan ett dygns resa, och gubbarna hade nog aldrig lagat en busspunka förr. Och ingen domkraft hade de. Och ingen resegaranti gäller på Cruz del Sur)

El 2008 en una cáscara de una nuez.

Ett inlägg mest för mig själv. Det årliga privata bokslutet, innan det är dags att göra detsamma på jobbet.

1. Gjorde du något år 2008 som du aldrig gjort förut?

- Bodde ett helt år utomlands.

- Ordnade julafton hemma hos mig själv.

- Cyklade i Buenos Aires.

- Åt marsvin.

- Couchsurfade!

- Besökte världens största saltöken. Så vackert.

och en hel massa annat fantastiskt underbart vackert.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Fortfarande: Stressa mindre. Och få ordning på stressmagen. Inte bo i hus i Eslöv (förlåt men det går ju inte).

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar år 2008?
Barnen växer och växer och lilla A kan en hel massa om sydamerikanska djur. Och en liten tre veckors bebis fick jag äran att träffa, tack för det!

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack. Men allt för mycket sjukdomar i år också.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Spanien, Chile, Argentina, Bolivia. Och Island, min älskade ö!

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
En mer stabil bostad lite närmare familjen och fler av mina kära vänner närmare.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?

Många fina dagar.

8. Vad var din största framgång 2008?
Många lärdomar och trygg i/på jobbet.

9. Största misstaget?

Ta tag i problem innan de växer sig allt för stora.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Min mage, ack min stackars mage. Varannan veckas-sjukan drabbade mig i juli och fortsatte hela året ut. Många möten med magknip och snörvlande.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor häromkring. En ny rolig liten kamera.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?

En lång skön semester hemma i Skåne och nya goa vänner i Arequipa. Besök från goa Sverigevänner i Peru. Och så köpte mina föräldrar äntligen en flygbiljett hit!

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Allt med Joaquin Sabina samt Soda Stereo (persiana americana), Tri, Los Enanitos Verdes (lamento boliviano). Wind of Change (Scorpions) i en boliviansk karaokebar.

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Berg och dalbana. Först gick det utför, sen vände det och blev bättre och roligare ju längre året gick.

15. Vad önskar du att du gjort mer?
Njutit, umgåtts. Men det blev också mer, på slutet. Tränat Tae-Bo, så kul, så bra!

16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Grämt mig. Första halvan av året var det för mycket jobb och för lite fritid. Och så kunde jag hängt lite mindre på Deja Vu.

TILLÄGG: Precis lagom: Många sköna långa dagar på soffan.

17. Bästa boken du läste i år?
Som vanligt inte tillräckligt. Mest nyttiga boken, troligen "Energitjuvar".

18. Största musikaliska upptäckten?
Argentinsk 80talsrock.

19. Något du önskade dig och fick?
Lugn och ro. :)

20. Något du önskade dig men inte fick?
Löneförhöjning.

21. Vad gjorde du på din födelsedag 2008? Hur många år fyllde du?
Turistade i La Paz, åt lunch i Sopocachi, fikade i Zona Sur (La Paz Beverly Hills), åt god middag med Magnus, Raul och Micke.

22. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Såklart. Om det inte skulle finnas - vad är då meningen? Men lite mindre rastlöshet vore bra.

23. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Även detta delat i två: Första halvan, stressigt jobbigt. Andra halvan: lugnt skönt och bra.

25. Vad fick dig att må bra?
Samma som ifjor: Vänner, familj och framgångar på personligt och arbetsmässigt plan.

26. Vem saknade du?
Goa vänner och goa familjen.

27. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Tänk inte så mycket. Lev. Njut. Lär dig av alla underbara människor, sätt dig ner och tänk.

35. Citera en sångtext som summerar ditt år.

Finns ingen klockren, men om vi ska bli lite smöriga:

Aprendiendo a vivir
aprendido a saber decir que no.
Aprendiendo a sufrir
la saliva de la incomprensión.
Aprendiendo a vivir
en este siglo feroz
Aprendiendo a seguir
contra viento y marea siendo yo.
Ese tipo corazón...
Aprendiendo a vivir
a coger en marcha el autobús
Aprendiendo a leer
en los ojos de la multitud.
Aprendiendo a vivir
amando contrarreloj
aprendiendo a seguir
el compás de la imaginación.
Aprendiendo a vivir...

Och till slut, nyår på en camping i Buenos Aires, med trettioåtta couchsurfare att krama och sång på bryggan efter tolvslaget.
Soundtracket om ni klickar nedan.

Paus.

Jag har bloggpaus. Läget är under kontroll, inget att oroa er för.