Måndagen i bilder

Så här mitt i vintern firas peruanska nationaldagen, fiestas patrias. Imorgon (idag) tisdag ska presidenten hålla tal till nationen, och 27-31 juli är det lagstadgad flaggning som gäller för alla husägare, som vanligt. Böter om du inte flaggar fastställs av varje kommun, men ligger på 400-800 soles ungefär (1000-2000 kr eller knappt 1-1,5 minimilön på 550 soles/månad).

Jag blomsterhyllar "la patria adoptiva" istället.

I Arequipa skiner alltid solen. Så inte de senaste dagarna, vilket av folk skylls på klimatförändringarna/global uppvärmning/El nino (allt väldigt relaterat). Det känns som arequipensk sommar idag, iallafall tills jag gick ut (då var det mer som isländsk sommar) och jag har luktat regn för första gången sen jag var i Sverige i maj. Fotot ovan är taget från mitt tak, där bakom skymtar ni snötäckta molndränkta Chachani.

Till och med Pichu Pichu, som är ett relativt lågt berg, var täckt av snö.

Och den magiska Misti tittade äntligen fram, fram emot eftermiddagen. Mina hyresvärdar flaggar.

I bergen har det varit flera allvarliga bilolyckor, och bussarna fick stanna där på vägen eftersom de inte är utrustade för att köra i den halvmeters djupa snö som föll (rykten säger upp till en meter). Nyheterna rapporterar om att alpackadjuren nu inte kommer att ha något att äta (5 000 hektar har täckts av snö) och kvinnan de intervjuar kring hur hon hanterar frosten (på ryggen har hon sin lilla bebis) konstaterar att de dricker örtte.
"En hel massa örtte"

Why Does it Always Rain on Me

Nu borjar det igen. Och min dator ar fortfarande sonder sa i helgen skriver jag utan prickar.

Fuktflackar i taket: 1.
Regndroppar pa golvet: 0.
Paraply till forsaljning: Manga.

For er som inte minns: Klicka har. Det kom en manad tidigare ifjor.

Det börjar bli jobbigt.

Det här inlägget är för alla er som är hemma i det skånska regniga vintermörkret och tror att jag har det så varmt och skönt. Och för eventuella läsare i andra delar av Peru som njuter av sommaren, solen och värmen. Här i Arequipa, staden i öknen, har regnperioden inletts. Enligt facebook väderrapport beräknas det vara 11 grader varmt och "showers", det är rejält tryck i den duschen. I min dusch, med vatten som värms av solen på taket, är det dock väldigt väldigt kallt.


Det verkar komma en liter vatten i timmen in i mitt vardagsrum, och husägarnas lösning på taket: kakelplattor löst lagda ovanpå skarven mellan plattorna samt en plastpresenning ovanpå verkar inte vara till någon större nytta när det regnar mer än någonsin i Arequipa.

Det här kan inte vara nyttigt (bilderna är från igår, jag vill ju inte skrämma er alldeles).


Empati, jag behöver empati!

Why Does it Always Rain on Me?

Semesterbokslut:
Antal sängar sovda i - 13
Länder besökta - 2
Lediga dagar - 23
Sjukdagar - 2
Många kycklingsoppor
Lamaätande - 1 (gång)
För mycket ris och potatis (och kyckling)
Antal övertidstimmar kvar att ta ut - 23
Bästa inköp på semestern: En regnponcho (att ha utanpå regnjackan)

Luftfuktighet i Arequipa: 65-100%
Regnrekord i Arequipa: Mer än på många år.
Antal liter vatten som gått igenom taket på min lägenhet: Mellan tre och fem.
Taxichaufförer som vägrar köra folk i regnet: Många (trots erbjudande om dubbel betalning).

Önskelista inför julen 2008:
Gummistövlar.

Fortsättning följer.

Why does it Always Rain on Me

Svenskar pratar alltid om väder

brukar det ju heta. Jag börjar känna mig riktigt svensk, lite fixerad nästan, vid vädret här i Arequipa. Jag berättar om när solen skiner (vilket ju ett tag var mest hela tiden), om när det snöar. Nu har jag ännu en vädernyhet.

Igår, en liten liten stund innan jag skulle gå till banken började det regna. Först stora droppar, några i taget, sen nästan ett strilande regn. Det pågick säkert i ett par timmar, inte så att man blev särskilt blöt men så att det luktade vårregn och så att gatan blev alldeles hal och man nästan ramlade omkull. (en man ramlade faktiskt omkull, han la sig rak lång i backen) Jag har inte sett regn sedan jag nästan drunknade hemma i Skåne i juli.

Vädret har också kunnat symbolisera min övriga tillvaro, alla på kontoret går på högfart i praktiken men samtidigt på lågfart vad gäller energi. Vi behöver semester helt enkelt.

Vilken tur att imorgon är min sista dag på jobbet innan min julkompledighet. På söndag drar jag på bussäventyr i Peru!

Tillbaka den 13 januari, typ.

Istället för en julros:

SnöSol

Solen skiner inte alltid i Arequipa. Senaste 2 dagarna har det varit grått, grått, grått och deprimerande. Det ryktas till och med att det regnade igårmorse vid 5-tiden. Men idag när jag vaknade så var det sol igen! Jag unnade mig lyxen att titta på Chachani från terassen. Så här såg det ut (i bakgrunden ser du ett vitt hus som är Arequipas högsta byggnad).

Saharasol, skinande golv och kalla fingrar

Igår klockan 5.30 landade jag i Lima. Ett dygns resa, många tjuriga tulltjänstemän (med långa köer och män som inte trodde att jag kunde få ner mina två väskor (datorväska och handväska) i en tredje. Dessutom tyckte han inte att min axelremsväska var en handväska (it's a BAG, sa han. It's my purse, sa jag. NO, IT'S A BAG sa han igen och hotade mig med att gå ur kön eller gå och checka in mitt bagage för no way josé att jag bara hade en väska och han brydde sig inte ett skit om att bordingen för mitt plan var om 25 minuter och det fortfarande var en halvtimmes kö minst till incheckningen). Iallafall, mitt plan var sent för de var sena med städningen av det (magnus, så som det är i afrika också) och jag tappade inte datorn som jag sprang med under armen i golvet heller. Jag kom med mitt plan med alla mina saker, och med slutsatsen: Att flytta via flyg blir svårare för varje år som går. När jag flyttar hem tror jag att jag ska välja en annan väg än via London Heathrow.

Efter en timmes sömn i ett ständigt mulet grått Lima fick jag en vägbeskrivning och en uppmaning om att inte betala mer än 7-8 soles för taxin till centrum. Taxichauffören visade sig älska utlänningar, han tog sju soles utan att pruta och pratade med mig på den lilla tyska han kunde. Sen var det var möte med Sidas representant i Peru, vi hade en timmes trevligt snack och så fick jag skriva in mig som svensk bosatt i Peru på konsulatet och hälsa på vicekonsulen. Alla som jobbar på konsulatet är kvinnor i övre medelåldern som har bott i Peru hur länge som helst (dvs 20-30 år).

Men Hem. Ja nu är jag hemma. I Arequipa. Den vita staden där solen tydligen är lika farlig som i Saharaöknen och högst upp på min lista över saker att köpa står solglasögon så jag har synen kvar om ett halvår också. Jag vaknade halv sex imorse, och tittade ut genom fönstret i min tillfälliga bostad (en trea där bara jag bor tills jag hittar något annat). Vulkaner på alla håll, mot en blå himmel. Efter att jag legat i sängen i en timme gick jag upp, tog en ljummen dusch (någonstans några timmar härifrån finns varma källor. Det vill jag åka ofta) och åt frukost. Städade lite innan jag gick till kontoret kl 8. Tänk om man kunde vara så morgonpigg alltid.

Nackdelen är dock att jag blir kvällstrött, klockan är halvsex och nu ska jag stänga av jobbdatorn och gå ut och leta efter mat. Foton kommer en annan dag på mig eller min medresenär.

Forecasting the Weather

"Folkpartiets partiledare Lars Leijonborg avgår, Rysslands forne president Boris Jeltsin har avlidit och här kommer Tone med vädret"

Citat: Bengt Magnusson på TV4 för ett par minuter sedan. Ellen pratar om perspektiv.

Swedish Spring.

Våren kom till vårårsmötet. Även om det inte riktigt syns ännu.

Vi tog paus från analyserande och idésprutande och gick ut i den skånska stormen. Jag är bakom kameran.

Culture Shock at Work

Vi pratar om vädret. Snön yr utanför fönstret och saltbilen kör förbi. Tjejen som fixar frukosten på dagis där jag jobbar kommer in och lämnar de rena tallrikarna. Jag hälsar, "vi har nog inte setts förut", hon börjar prata om vädret. "Ja det blev ju vinter, nu är det som förra året". Ja jag som hoppades på våren! svarar jag. "Neeej det dröjer länge än, det kan ju snöa ända in i mars, ja så tänker jag det är bättre då blir man inte besviken". Neeeej då! säger jag, jag lever på hoppet!

"Hur gammal är du?" undrar tjejen då.
Som om min ålder skulle ha med saken att göra?

- Naivity is bliss -