söndag, mars 30, 2008

Den seismologiska zonen

Det var ju väldans vad det skakar. Är det inte hemma så är det borta. Var i Lima i helgen, det har varit Sidamöte och lunch med nätverkande och British Airwayskontor för betalning av biljettändringsböter. Och shopping! I Larcomar, ett köpcenter med restauranger vid strandpromenaden: havsutsikt, solnedgång och goa kaffedrinkar. Storstadsliv. Jag trodde inte jag tyckte så mycket om storstadsliv, att jag tyckte om Arequipas lagom storlek (där man kan gå till allt om man bor som jag, centralt, men ändå kan få tag på det mesta man behöver). Plötsligt behöver jag dock så mycket mer, jag njuter av köpcentrat, av bokhandlarna, av modernismen. Samtidigt drabbas jag av en aning kulturkrock - från landet till staden, fattigt till rikt. Och allt i samma land.

Lima var inte helt och hållet paradiset, jag har samma problem i Peru som den här mannen har i Stockholm. Jag var övertygad om att välkända märken typ Converse skulle ha min storlek på skor, men icke. 39, större fötter än så kan en kvinna väl inte ha? (jag kan, 39,5 har jag)

Skakandet då, hur var det med det? Jo, två stora skalv strax utanför Limas kust, djupt ner i havet. Det första vid två på natten, 4,3, det andra 5,3 på richterskalan (bild finns här) och tillräckligt stort för att inte bara väcka mig och min fd kollega S (som jag hälsat på i helgen) utan också få oss att ta på byxorna i farten och springa ner till porten. Där stod grannarna i morgonrock och pyjamas. Vi hälsade och oroade oss tillsammans en stund, sedan gick vi alla in till vårt igen. Så mycket mera sömn blev det dock inte. Som tur var blev det endast materiella skador i omgivningarna, tidningarna har hittat några hus (läs: skjul som folk bor i) som rasat och där var stora stenras ner på kustvägen i Lima. I lägenheten hade vi lite bokförflyttningar i bokhyllan, några foton i ram som flyttat på sig och var på väg utför hyllkanten samt en flaska rengöringsmedel som ramlat ner från sin hylla. Och mitt vattenglas hade vält på sängbordet, men det stod kanske snett från början. Min mesta jordskalvsupplevelse hittills.

"Ja det verkar ju spännande att bo i Peru..." var en kommentar S fick på mailen. Inte särskilt, ibland.

Inga kommentarer: