Märkligt är bara förnamnet för hur det känns att ta fram gamla bananlådor (mest chiquita, och inte alls många dole) ur mina föräldrars garage. Bland lådor märkta "Böcker", "Saker fr köket", "kassettband och keramik fr pappa Jan", "blandat badrum" (varför?) , "majas minnen" finner jag handdukar med broderade initialer från 80-talet (något min farmor när jag var bebis ägnade sig åt i en "flytta hemifrånlåda" till mig som jag fick när jag flyttade ca 20 år senare. Det roligaste i lådan är en virkad grytlapp i form av ett afrikanskt kvinnoansikte med örhänge och allt), bilder i ram från när jag tog studenten, gammal universitetskurslitteratur och en hel massa annat. Ännu har jag inte funnit de där nostalgitripparna som gör att man vill ha mer och mer - mest undrar jag: Varför?
Det var fem år sedan jag packade ner grejerna, men det känns som ett helt annat liv.
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Ja. Jag har hållit mig borta från vårt förråd. Hittills. Fast hämtade faktiskt hem lådorna från föräldrarnas garage för ett tag sedan. Slängde det mesta och mycket av det andra gick till Erikshjälpen. Så kan det gå.
fast alla mina saker är ju där. så jag kan ju inte kasta och ge bort allt.
Skicka en kommentar