Igår var jag hos frisören här i stan. Sånt där ospännande som jag bara gör när jag inte står ut med att se mig själv i spegeln längre. Och inte hade besöket etsat sig fast i mitt minne om det inte varit för en sak.
Där plötsligt, på det svarta skynket som skulle skydda mina kläder mot små vassa hårstrån fanns plötsligt några korta, vita, hårstrån. "ojoj där är vita hår, jag trodde de var mina..." sa jag. "Ja du har några stycken, här i luggen" sa frissan.
IIIIIIIIIIH.
Uttrycket "det är ju så man blir gråhårig av alla bekymmer" får plötsligt mer tyngd.
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
4 kommentarer:
haha, du ligger i lä! jag haft gråa tinningar i två år och det ÄR sant! (går att dölja, man måste bara köpa toning som "täcker gråa hår effektivt"...) /hanna
och jag hade ett vitt hårstrå för några år sedan!
hanna, ja jag ligger i lä.
ellen, du snackar ETT. Det är när det blir flera som det är problem!
Jag vet hur det känns Maja, jag har precis varit och döljt mina hos frissan.
Tittar på antikrundan, stickar, kommer hem innan tolv, preumererar på mattidning, älskar dragspel...Listan kan bli lång. Det räcker att man känner sig gammal inombords, behöver kanske inte skylta helt öppet med det på utsidan också. /Kusin Maris
Skicka en kommentar