Det är söndag kväll. Två män sitter på stationen och pratar skit, ja det är så det låter. Jag ser dem inte, bara hör dem. Den ena berättar om sin son. Sonens flickvän har köpt ny bil, de har varit tillsammans länge, han är väldigt stolt över sonen som arbetar och sonen har det mycket bra tillsammans med sin flickvän. Så fortsätter samtalet, han pratar som vilken pappa som helst. Tills jag plötsligt hör "ja, där vill jag inte bo, jag är van vid att ta hand om mig, jag har ju kört lastbil över hela Europa och är van vid att sova på alla möjliga ställen".
Rösten kommer från en av alla hemlösa män som hänger på bänkar runt om i staden. Det är vinterns första riktigt kalla kväll, och nu berättar de båda männen om sina planer för natten.
"Jag tar tåget till ... och sedan åter till Helsingborg, och då är det tillräckligt sent för att knarklangarna och gängen ska vara borta, så då får jag sova ifred."
Männen fortsätter prata.
"jaaa... som hemlös, jag saknar det där vardagliga. Att kunna följa en serie på TV... Inte för att jag brukade titta så mycket på TV, men ja... jag saknar det."
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar