För 4 timmars jobb och 2 timmars frukost&lunch sedan kom jag hem från Polen. Helgen har tillbringats i Poznan, Polens näst största stad och tillika en känd studentstad. Dessutom, viktigast av allt i sammanhanget, är staden högfäste för One World Association, polska SCI/IAL. Efter en fredag på resande fot, inklusive några timmars sightseeing på egen hand i ett blåsigt Warszawa, anlände jag till ett mörkt Poznan. Där väntade redan Ela och Agnezca från Poznan, Adina från Rumänien/Belgien och Diki från Bulgarien. Lite senare dök Frank från Köln och Wilbert från Holland upp (och så besökte vi ett volontärläger där det fanns italienare och greker också).
Helgen var möten, god mat på stans restauranger, skitsnack och många skratt. Den polska maten är sisådär: En del är jättegott, annat mindre gott. Den enda restaurang som gav kvitto på studs visade sig vara Pizza Hut, så där blev det två mål mat. Vad gör man inte för att blidka fondgivarna?
Men, nu var det inte det jag tänkte berätta. I Warszawa hann jag som sagt med lite sightseeing, och en av sevärdheterna jag ramlade över var "Den okända soldatens grav". Torget där monumentet ligger är under renovering och på båda sidorna kan man skönja ruiner i underjorden. De okända soldaterna vaktas ännu av två grönklädda soldater som står blixtstilla där under taket. På stenväggarna står namn på krig efter krig, årtal efter årtal. Den polska okända soldatens grav är inte stor, men den symboliserar tusentals människors förlorade liv. Och där emellan stenarna, och mellan soldaterna i givakt, där går två män i slitna gamla kläder med varsin städmopp. De torkar golvet noga, det svarta stengolvet blir blankt och ännu svartare. De pratar tyst med varandra när de går där och moppar runt fötterna på soldaterna på givakt.
Mina tankar går tillbaka till andra okända soldaters gravar: Den i Canberra. Australien, så långt borta, på andra sidan jorden från Sverige, men på en del av jordklotet som präglats av konflikthärdar. Kanske är det Australiens storlek som gör att de känner att de har ett stort externt geografiskt fält att skydda sig på, kanske är det kopplingarna till The British Commonwealth som gör att genom åren lagt - och fortfarande lägger - sig i andra staters slag.
I den polska huvudstaden torkar man det svarta stengolvet skinande. Över monumentet för de okända soldaterna i Canberra cirklar skrikande kackaduor, vita fåglar som täcker himlen när solen går ner. Men elden, den finns där för dem alla.
Helgen var möten, god mat på stans restauranger, skitsnack och många skratt. Den polska maten är sisådär: En del är jättegott, annat mindre gott. Den enda restaurang som gav kvitto på studs visade sig vara Pizza Hut, så där blev det två mål mat. Vad gör man inte för att blidka fondgivarna?
Men, nu var det inte det jag tänkte berätta. I Warszawa hann jag som sagt med lite sightseeing, och en av sevärdheterna jag ramlade över var "Den okända soldatens grav". Torget där monumentet ligger är under renovering och på båda sidorna kan man skönja ruiner i underjorden. De okända soldaterna vaktas ännu av två grönklädda soldater som står blixtstilla där under taket. På stenväggarna står namn på krig efter krig, årtal efter årtal. Den polska okända soldatens grav är inte stor, men den symboliserar tusentals människors förlorade liv. Och där emellan stenarna, och mellan soldaterna i givakt, där går två män i slitna gamla kläder med varsin städmopp. De torkar golvet noga, det svarta stengolvet blir blankt och ännu svartare. De pratar tyst med varandra när de går där och moppar runt fötterna på soldaterna på givakt.
Mina tankar går tillbaka till andra okända soldaters gravar: Den i Canberra. Australien, så långt borta, på andra sidan jorden från Sverige, men på en del av jordklotet som präglats av konflikthärdar. Kanske är det Australiens storlek som gör att de känner att de har ett stort externt geografiskt fält att skydda sig på, kanske är det kopplingarna till The British Commonwealth som gör att genom åren lagt - och fortfarande lägger - sig i andra staters slag.
I den polska huvudstaden torkar man det svarta stengolvet skinande. Över monumentet för de okända soldaterna i Canberra cirklar skrikande kackaduor, vita fåglar som täcker himlen när solen går ner. Men elden, den finns där för dem alla.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag vill ju se bilder ? =), internetsjukan gör ju att man inte kan hålla någon text i minnet längre än 1½ min !!
jag hade ju ingen kamera med mig! resa-för-möte vanan gör att man inte tänker efter före, utan packar enligt devisen "minsta möjliga packning för fyra dagar".
Skicka en kommentar