brukar det ju heta. Jag börjar känna mig riktigt svensk, lite fixerad nästan, vid vädret här i Arequipa. Jag berättar om när solen skiner (vilket ju ett tag var mest hela tiden), om när det snöar. Nu har jag ännu en vädernyhet.
Igår, en liten liten stund innan jag skulle gå till banken började det regna. Först stora droppar, några i taget, sen nästan ett strilande regn. Det pågick säkert i ett par timmar, inte så att man blev särskilt blöt men så att det luktade vårregn och så att gatan blev alldeles hal och man nästan ramlade omkull. (en man ramlade faktiskt omkull, han la sig rak lång i backen) Jag har inte sett regn sedan jag nästan drunknade hemma i Skåne i juli.
Vädret har också kunnat symbolisera min övriga tillvaro, alla på kontoret går på högfart i praktiken men samtidigt på lågfart vad gäller energi. Vi behöver semester helt enkelt.
Vilken tur att imorgon är min sista dag på jobbet innan min julkompledighet. På söndag drar jag på bussäventyr i Peru!
Tillbaka den 13 januari, typ.
Istället för en julros:
Inlägg
1 kommentar:
haha, det liknar ju en amaryllis :)
Skicka en kommentar