Arequipa

De senaste dagarna har gått i kontrasternas tecken. Efter onsdagens märkliga kväll var torsdagen lite lugnare, men igår började galenskaperna igen. Morgonen inleddes med en kurs i marsvinsuppfödning (nu vet jag ALLT - mer om det i ett senare inlägg). En halvtimme på jobbet avbyttes mot en lunch med en chef på en NGO i Lima som ägnar sig åt politisk påverkan på regeringsnivå - jag ställde upp för en kompis som var tvungen att ta hand om denna man och inte visste hur han skulle konversera honom. Själv tyckte jag han var ganska trevlig.

Tillbaka på jobbet en stund, stoppa i lite tvätt som jag fick hänga upp på galgarna som hänger i skåpet på mitt rum (där jag mest förvarar lådor med papper) eftersom jag inte skulle ha tid att vänta på att det skulle torka utomhus och inte heller att komma tillbaka och hämta det senare. Sen blev det ett föredrag på den stora Kongressen om Arequipa som pågått i dagarna två (därmed de märkliga luncher na och middagarna). Det handlade om hur man utvecklat Bogota från kaos till en stad där människor ska kunna vara lyckliga - ett oerhört bra föredrag, jag visste ingenting om Bogota förut. Efter det tillbringade jag kvällen med att fundera på att byta karriär och bli stadsplanerare istället.

Konferensen avslutades med arequipenska nationalsången (se nedan), och en "brindis de honor" (skål) i form av champagne, snittar och mingel. Jag hamnade av outgrundlig anledning i VIP-rummet där jag fick stå en meter från Lourdes Mendoza, Perus vice vicepresident (och första kvinna på posten någonsin), presidenten i regionen Arequipa och andra höjdare (läs: män). Det varade dock bara i tre minuter, sen smet jag ut bland det vanliga folket istället, där drickan var slut och snittarna också. En stund senare åt jag middag med den där colombianska arkitekten, men jag blev i princip förbjuden av min kompis att prata om stadsplanering med honom så vi pratade om hans barn och barnsagor istället.

Kvällen avslutades med tjejsnack och drink med min kollega Lisa och en annan vän på vårt favorithäng Istanbul och sen lite livemusik och en öl på stammisklubben Deja Vu.

För övrigt kan jag berätta att jag inte jobbar i Peru, utan i Arequipa. Bara så ni vet.
Viva Arequipa! (texten på engelska och på spanska)