Arequipeñisering

Jag har snart bott 15 månader i Arequipa och börjar bekymra mig över min skånskhet. Den senaste tiden har jag helt utan att fundera över saken:

- bett om andra sedlar i affären, när jag fått såna som är lite gamla och trasiga.
- pratat i mobilen som om den vore en walkie-talkie (det var dock oerhört obehagligt när jag insåg vad jag höll på med).
- insett att jag börjar bli lite dålig på svenska.

Jag har också förstått att den viktigaste köksmaskinen är blendern och jag tycker det är normalt att få både ris och potatis till maten. Jag förväntar mig tre rätters luncher och börjar tycka 11 soles är för dyrt när jag kan få en för 7. Jag vet vilket håll man ska ta taxi åt för att slippa köra ett extra varv runt kvarteret på stans alla enkelriktade gator. Folk ropar efter mig på gatan (jag blir fortfarande förvånad och tänker "vem känner jag här?" varje gång det händer) och igår sa jag när jag diskuterade spanska dialekter med en peruan och en svenska på resa i landet att "här i Arequipa pratar vi ganska långsamt".

Förslag för motmedel mottages tacksamt.