fredag, januari 23, 2009

En Bok.

Om man skulle skriva en bok. Vad skulle stå i den? En resebok? En självbiografi (och varför då, skulle man undra?) En skönlitterär bok? Nej, skönlitteratur är inget för mig och har aldrig varit. Håller mig kanske till rapporter med förord.

Tur att det finns bloggar då. Till er närmast sörjande. Till er som har ett icke sinande intresse för Latinamerika och suger i sig allt som står att finna. Till er som ramlat in här, och sedan kommer tillbaka. Till er som ramlade in och inte tänker komma tillbaka.

Jag kan avundas Lisas livsglädje, berg och dalbana, förmåga att känna, uttrycka sig, sprudla. Iallafall när det är lycka du känner, L. Jag har så lätt för att dras ner, ner, ner av mig själv eller av andra. Men sen måste jag själv dra mig upp igen, och det är inte alltid lika lätt. Idag hamnade jag i en situation där jag chattade svåra sjukdomar och försökte lugna rekryteringsstress inför jobbintervju med två vänner, nästan samtidigt. Perspektiv på livet.

Och ändå, trots perspektiv och all anledning att må bra, är jag frusterad. Frustrerad över jobbet, frustrerad på mig själv för att jag är frustrerad på jobbet. Det är väl inget att vara frustrerad över, kan jag tycka. Men ibland är det det ändå. Drabbas av "nu ska jag snart åka hem-syndromet" över sex månader innan jag faktiskt ska åka hem, vad är det för fasoner? Frustrerad över att jag inte kan få ett kreditkort på banken för jag inte är skriven i Sverige (jag har ju pengar i deras bank), fast jag inte ens behöver kredit utan bara möjligheten att handla på internet. Frustrerad över att min älskade farmor ligger på sjukhus och är gammal, och där kanske hon blir kvar eller får hon åka hem, eller inte. Och jag kan inget göra mer än att tänka på henne. Frustrerad över att jag låter mig lekas med för att det ger mig lite spänning i tillvaron. Frustrerad. Ju fler gånger jag säger det, desto märkligare låter det. Frustrera. Frusta. Kanske är det det jag ska göra? Frusta, skaka på mig. Och på lördag, dra till stranden med en bok, en kall öl och ett parasoll.

För det är sommar.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja frusta på Maja

mellan då och sen
finns NU

kanske räcker det
att frusta lite
nu :)

Flumbra och diverse andra trollfrustrationer
brukar förlora sin kraft
om de plockas fram i solen

I bästa fall förvandlas de till en mossbeklädd sten som du kan luta dig mot medan "frustandet" förvandlas till "vårskrik"
som Ronjas av glädje.
I bästa fall.

Annars återstår att göra som Flumbras ättlingar och trolla framför Alltingshuset :)

kram
mamman

Maja sa...

som ljudboken en couchsurfer lämnade hos en kollega i helgen: The power of NOW.

:)
ja fast "regeringen" avgår nog inte varken där eller här.

Elli sa...

Jag är övertygad om att allt kommer skakas av under den där parasollen, för ja, för bövlen, det är ju sommar, och i sverige är det VINTER, och vi är de lyckliga jäklarna som disfrutar sydamerika. Men, det går inte att njuta varje dag, det går inte att vara tacksam och glad och uppskatta allt jämt, vi måste få vara lite vintersvenska oxå och klaga o gnälla o ja, frusta, utan dåligt samvete. Ha d gott på playan imorrn. Själv ska jag upptäcka Belem! kramsen

Elli sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elli sa...

ps. ja skriv en bok. Tyvärr är det oxå ganska mycket ångestbusiness, men kul ändå. Oftast :) ds.

Maja sa...

så söt du är, och det har du alldeles rätt i, ellinor. jag tycker du ska komma hit också, för du verkar vara en människa med rätt filosofi ;-)