Volvolastbilarna susar fram längs vägarna som slingrar sig fram i Anderna. På väggen på Svalkontoret i Areqiupa dricks det litervis av kaffe såsom sig bör på en svensk arbetsplats, på väggen hänger en tavla med Stockholmsvyer i vykortsformat, i biblioteket står en svensk flagga och i bokhyllan ett Sverigealbum från det glada 1980-talet. Foton från midsommar, jul, påskkärringar och samebröllop (!) trängs med bilder på plastförpackade morötter på ICA, folk med hockeyfrilla som hänger i en hörnsoffa i vacker plysch samt rapsfält och granskog. Arv från tidigare Svalfolk. Ovanför min kollega As köksbord hänger lampan Uppsala - en lokal kopia av en IKEAlampa. I min och Es lägenheter finns importerade IKEAlampor - från en tid innan Home Centre öppnade i stan och lamputbudet breddades väsentligt.
I min lägenhet serveras sill och knäckebröd, och Marabou schweizernöt är hårdvaluta i stan. På mitt kontor har vi 6 svenska medborgare, det finns en ettåring och en gift ca 20åring som vi känner, och därutöver ryktas det om en svenska till i stan. Den tidigare svenskägda baren Swedish Avenue, på partygatan San Fransisco, har tydligen sålts och den göteborgska ägaren har flyttat tillbaka till Svea. I helgen landar en hel folkhögskoleklass från Röda Korsets folkhögskola i stan - en väsentlig höjning av svenskkvoten för ett tag.
Igår förundrades jag över hur jag utan att blinka ibland (fast väldigt sällan) lyxar till det och köper stans godaste glass, en halvliter för 10 soles. 10 soles är numera 26 kronor - en hel förmögenhet ju, och ett par kronor mer än en trerätters lunch för vanligt folk. Svenska kronan rasar och rasar, och jag vet inte tillräckligt om det för att veta om vi hade mått bättre av att ha röstat ja till euron. Mitt lönekonto hade det definitivt, jag betalar numera dubbel hyra, om man betänker hur mycket mindre pengar jag får ut ur bankomaten varje månad. 1000 soles brukade vara 2150 kronor, numera kostar det hela 2600 riksdaler. Stackars oss. (Nästa vecka får jag veta vad 2009 års lön blir, håll tummarna för min privatekonomi).
Jag tror bestämt det är dags att lämna sillen bakom mig, och börja anamma ris och potatis även till middag. Det är ju så... gott?
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Jag skulle föredra potatis och ris framför sill! :) Men man har ju en förmåga att bli lite extra svensk när man är utomlands. Själv röstade jag ja till euron, men nu får väl Sverige stå sitt kast.
Hoppas din ekonomi klarar sig!
Roligt att läsa dina reflektioner Maja!
Men du gör ett tankefel vad gäller valuta och sill:)
Svenska kronan och möjlig tillgång till Wasa knäckebröd & sill följs åt.
Vill du dryga ut din lön genom handel på svarta svenskmarknaden med Marabou choklad och gammal sill och knävkebröd? Vi bidrar gärna med påfyllnad av lagret :)
kram
så mycket sill äter jag inte. men idag var det ägg och kaviarmackor på jobbet...
och hmm inte så säker på det där med hårdvaluta, de andra påverkas ju lika mycket som jag. Kanske om vi hade Sidafolk med hardship i stan, då du, då hade det funnits stor efterfrågan på svensk mat. Å andra sidan också högre utbud.
Skicka en kommentar