Saharasol, skinande golv och kalla fingrar

Igår klockan 5.30 landade jag i Lima. Ett dygns resa, många tjuriga tulltjänstemän (med långa köer och män som inte trodde att jag kunde få ner mina två väskor (datorväska och handväska) i en tredje. Dessutom tyckte han inte att min axelremsväska var en handväska (it's a BAG, sa han. It's my purse, sa jag. NO, IT'S A BAG sa han igen och hotade mig med att gå ur kön eller gå och checka in mitt bagage för no way josé att jag bara hade en väska och han brydde sig inte ett skit om att bordingen för mitt plan var om 25 minuter och det fortfarande var en halvtimmes kö minst till incheckningen). Iallafall, mitt plan var sent för de var sena med städningen av det (magnus, så som det är i afrika också) och jag tappade inte datorn som jag sprang med under armen i golvet heller. Jag kom med mitt plan med alla mina saker, och med slutsatsen: Att flytta via flyg blir svårare för varje år som går. När jag flyttar hem tror jag att jag ska välja en annan väg än via London Heathrow.

Efter en timmes sömn i ett ständigt mulet grått Lima fick jag en vägbeskrivning och en uppmaning om att inte betala mer än 7-8 soles för taxin till centrum. Taxichauffören visade sig älska utlänningar, han tog sju soles utan att pruta och pratade med mig på den lilla tyska han kunde. Sen var det var möte med Sidas representant i Peru, vi hade en timmes trevligt snack och så fick jag skriva in mig som svensk bosatt i Peru på konsulatet och hälsa på vicekonsulen. Alla som jobbar på konsulatet är kvinnor i övre medelåldern som har bott i Peru hur länge som helst (dvs 20-30 år).

Men Hem. Ja nu är jag hemma. I Arequipa. Den vita staden där solen tydligen är lika farlig som i Saharaöknen och högst upp på min lista över saker att köpa står solglasögon så jag har synen kvar om ett halvår också. Jag vaknade halv sex imorse, och tittade ut genom fönstret i min tillfälliga bostad (en trea där bara jag bor tills jag hittar något annat). Vulkaner på alla håll, mot en blå himmel. Efter att jag legat i sängen i en timme gick jag upp, tog en ljummen dusch (någonstans några timmar härifrån finns varma källor. Det vill jag åka ofta) och åt frukost. Städade lite innan jag gick till kontoret kl 8. Tänk om man kunde vara så morgonpigg alltid.

Nackdelen är dock att jag blir kvällstrött, klockan är halvsex och nu ska jag stänga av jobbdatorn och gå ut och leta efter mat. Foton kommer en annan dag på mig eller min medresenär.