Kändis, meteoriter och sånt

Idag hade vi programinvigning, vårt Program för landsbygdsutveckling 2007-2011 skulle lanseras för pressen och jag var ganska lättad över att jag inte skulle behöva göra något mer än vara närvararande och stötta min kollega landrepresentanten och organisatören infovolontär.

Men nu föll det sig så att jag en timme innan presskonferensens planerade början, på väg till jobbet, fick ett telefonsamtal som sa att JAG skulle representera Svalorna, "finanserande institution" som vi stod som i programmet, och inleda hela presskonferensen. Jag, Maja, la licenciada (fil kand. I detta titelland har jag plötsligt komplex för min icke-existerande magisteruppsats).

Så med hjälp av ett färdigskrivet tal - som någon annan skrivit - lyckades jag framföra vårt budskap med de där orden som var någon annans, och ibland med mina egna. Min röst bar, mina kläder var okej för tillfället, och jag tror inte jag sa några alltför stora dumheter. Man lär så länge man lever, nu hoppas jag att jag får en chans till på en presskonferens i mitt liv. Gör om, gör rätt. Då ska jag tänka ut vilka frågor man kan få av journalisterna efteråt för att kunna ge genomtänkta svar på dem.

---

Nyheterna i morgondagens tidning hoppas jag såklart handlar om oss, CIED, ASDE, SIRA och la Coordinadora Rural. Idag skriver DN om nedfallande meteoriter en dags resa från Arequipa. Inte bara insjuknar fler och fler människor (vilket troligen hänger samman med att den nedfallna stenen utstrålar farliga saker), hålet verkar också bli större och större för varje dag (orsakat antingen av tendensen "göra en höna av en fjäder" när nyheten går från nationell till internationell press eller av strålningen?). De peruanska tidningarna La Republica och El Comercio skrev om sverige igår, nämligen om Lars Vilks och Muhammedhundarna. Konceptet rondellhund har inte nått Peru (och säkert inte Al Quaida heller) så det är kanske inte så konstigt att de inte fattar hur söta och harmlösa Vilks bild - hur den nu ser ut - är.