Nationell strejk

Juli månad är strejkernas tid i Peru, protester och vägblockader är ungefär lika vanligt som julpynt är i Sverige i oktober månad. Den 28 juli är peruanernaa självständighetsdag och fyra dagars firande är kulmen på en månad av protester mot det mesta.

Idag ägde den stora strejken rum i hela landet, den nationella agendan var lång (mot höjda bensinpriser, matpriser, neoliberalism, frihandelsavtal... och allt som inte är bra, om du frågar folk på gatan som jag gjort de senaste dagarna) och varje region hade dessutom några egna punkter som man protesterade mot. Här i Arequipa var det bland annat mot oviljan att göra något åt den smutsiga floden Chili som flyter genom landskapet och genom staden. Strejkerna fick inte det genomslag som väntades, men staden gick på sparlåga, många butiker var stängda eller hade öppet bakom sina galler och morgonen präglades, enligt ryktet, av protester. Eftersom vi numera har vårt kontor i centrala Arequipa och fjorårets protester var våldsamma beslöt vi igår att vi skulle arbeta hemifrån ("Arbete I Bostad" som det heter på vissa svenska arbetsplatser). Det gjorde jag också fram till lunch, sen åt jag med min kollega och hamnade hemma hos dem och diskuterade religion resten av eftermiddagen och kvällen. Tur att jag har så mycket övertid att kompa ut.

PS: Idag, på strejkdagen, kom för övrigt min kollegas pass fram till Lima. Expressposten tog 10 dagar istället för 1 och det var således inte stulet. Något pinsamt att vi redan hunnit blanda in ambassaden i Chile, konsulatet i Lima och kontoret i Stockholm.