lördag, augusti 02, 2008

Så går ett år ifrån mitt liv och kommer aldrig åter


Ganska exakt nu fast för ett år sedan, det vill säga kl 18.30 den 1 augusti 2007, landade jag i Arequipenska öknen för första gången. Det var mörkt och jag hade inte sett så mycket mer än Lima från luften, Sidas kontor och min kollega S:s lägenhet under dagen. Och en Starbucks. Jag skulle jobba här var det tänkt, som programhandläggare för Svalorna LA.

När jag nu tittar tillbaka på de senaste 365 dagarha känner jag inget behov alls av att få året åter. Men , jag har lärt mig massor, gråtit och skrattat, varit nykter och full (fast inte ofta alls). Jag har druckit apelsinjuice och pisco sour, ätit ceviche och chicharón de pescado. Grisfötter och marsvin (fy vad äckligt det var).

Bokslut för året (ska hålla mig kortare än president García):

Det blev jobb som landrepresentant istället. Och en hel årscykel på att landkontor på en svensk biståndsorganisation i främmande land är nu avklarad.

Titicacasjön och Machu Pichu, Lima och La Paz. Marsvin, lama, pizza på julafton. Glass i stora lass och piroger i Chile. Fräcka män som psstar och ttsar, que linda, que bonita, vackert vackert. Köp köp, kom in till vår restaurang och ät frukost! (nej tack, jag ska till jobbet bara, låt mig vara snälla?) Kilovis med tvätt genom stan, för att tvätta på jobbet och sedan gå hem med på kvällen igen. På hästrygg genom la campina Arequipena. Min lata tvilling som ligger på soffan timme ut och timme in och tittar på någon av sina hundra TV-kanaler, den flitiga diton är och tränar (men hon har precis börjat). Pisco Sours, ett kilo apelsiner i veckan till de dagliga frukostarna bestående av smoothies med apelsin, papaya och banan (eller kanske något annat). Frukttanterna som hälsar "mi amor", den blinda tidningsgumman som ropar EL PUEEEBLO, LA REPUBLICA LA REPUBLICA EL PUEEEBLO varje dag, och sen somnar där på trappan, två hus från min dörr.

Jag skulle kunna skriva om jobbet, om mina kollegor och nyfunna vänner som jag hoppas finns kvar om ett år.

Men jag tänker inte göra det. Årsdagen ska istället firas med en tur till Arequipas stolthet, Colcadalen där vi ska sova i en av världens djupaste canyons. Jag bör nämligen skämmas för att jag inte varit där ännu.

Och så ska jag nu göra om alltihop en gång till.
"Gör om, gör rätt" brukar jag säga - det här blir prima.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vem vann tävlingen? Jag vill få en guidad tur i stan..
Pojkvännen ska plugga spanska i Cusco en stund i höst, så omöjligheten är liten att jag möjligen kommer förbi en sväng..

Först måste jag dock få oväntad skatteåterbäring i september. Jag funderar även på att råna en bank. Det verkar trendigt den här sidan världen, se DN.

Maja sa...

Juryn var varit lite upptagen med att vandra i Colca, men jag tror bestämt att Stina och Magnus får dela på vinsten. Den utlämnas på Los Arces 109 i Arequipa under hösten 2008 :)

Och du, Stina, att följa trender är inte alltid tufft.

Anonym sa...

GRATTIS STINA & MAGNUS
/ sol

Anonym sa...

UNA!
Kanske finns det tröstpris?
Eller vad säger du Maja?
/sol

Anonym sa...

una gissade ju inte , men om du kommer hela vagen fran island sa kan du fa mer an en tur ;-)