Den peruanska nationalgrödan Quinoa, som odlas i Anderna och länge har setts som fattigmansmat här, har blivit 230 procent dyrare på två år, berättar en kvinna för mig. Allt går på export, och odlarna som för det mesta är småodlare hinner inte med att producera tillräckligt för den inhemska marknaden.
Och Island ansöker om EU-medlemskap, läser jag i tidningen.
Globaliseringen fortsätter, även om det känns som ett 1990-talord.
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Attans. Vi har fyra påsar quinoa i skafferiet, får nästan lust att posta tillbaka dem igen. Och i dag fick jag saltlösning från UNICEF, de vet sannerligen hur man ska konkretisera nöd åt givarna.
ja ellen, det fick mig också att fundera. Jag trodde quinoa var billigt, men har märkt att det inte är det (det kostar förvisso 30 kronor kilot här istället för det ni betalar, men när jag kom ungefär kostade det bara typ 7,50 kronor...) Hmm saltlösning. Jo.
Skicka en kommentar