Om en dryg vecka går mitt kontrakt ut, men med ett muntligt löfte om förlängning till mitten av september så har jag mina bopålar fasta ett tag till. I tisdags kom min efterträdare Mattias till stan, och han är spekulant på min lägenhet och nästan allt mitt bohag. "Lalala" säger jag och strutsar med huvudet i sanden, "du får köpa mina saker, vi gör upp sen pratar vi inte mer om det". "Du måste acceptera sanningen" säger Lucho, mitt (först ostadiga men numera ganska stadiga) sällskap sedan förra svenska hösten. En hemmakär arequipeño som är lika osugen på att flytta från stan som jag är att bosätta mig i den för gott (även om jag just den här månaden inbillar mig att det är en gigantisk metropol). Den 31 juli packar jag ihop mitt skrivbord på jobbet, för att för ett tag flytta till ett annat skrivbord och göra lite andra sysslor (på tema utvärdering samt lite intro till de nya). Andra halvan av augusti tillbringas i Svalsammanhang i Nicaragua, varför Mattias då kommer att börja bo in sig i mitt gästrum innan jag flyttar ut helt runt den 10 september. Den 13 börjar jag jobba i Lund, så då måste jag vara på plats i Skåne.
Planen är att jag ska slå ner mina bopålar i typ Malmö, ett litet tag iallafall. Lönen som ska ramla in på mitt konto fram till december kommer att komma från handläggarjobb inom planering, uppföljning och utvärdering.
Så, fika, middagar och fest i höst. Och mycket mycket prat, med er?
Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre
3 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
med MIG!!! :):) Shit vilket grej att lämna nåt man haft så länge.. ingen ångest? Hur känns det egentligen? (frågar hon som inte lyckats bo mer än 9 månader på samma plats sen studenten) Välkommen till malmö iaf, och pussa nica från mig.
låter bra :), men massor av ångest, ellinor! På samma sätt som jag hade ångest när jag skrev på ett 2årskontrakt för 2 år sedan, eftersom det var det längsta jag förbundit mig att göra sen jag tog studenten...
Skicka en kommentar