Säkra zoner och tjutande larm

Jag står med sopborsten i ena handen och resväskan i den andra när oväsendet börjar. Jag har bara varit i Arequipa några dagar och jag håller på att packa upp. Först tror jag det är någon i huset som borrar i stenväggarna, sen förstår jag att det är ett larm. Tjutet fortsätter, det håller på länge, jag funderar: Vad betyder det? Jordbävningslarm? Vulkanutbrott? Tjuvlarm? Brandlarm? Varför informeras jag inte om larm i Svalornas säkerhetsplan?

På alla finare restauranger finns det skyltar uppsatta med ett stort ”S” på. Det står för Zona Segura, säker zon, och är till för gästerna vid en eventuell jordbävning. Precis som jag lärde mig på Sidakursen hemma i Sverige är dessa säkra zoner i dörrposterna – i det här fallet i valven. Det är där alla gäster ska klämma ihop sig om marken börjar skaka, så som den gjort några gånger förut under de senaste seklen. (Sidakursen lärde mig också att man ska lägga sig på golvet bredvid sängen. Bra för folk som tenderar att ramla ur sängen när de sover, sånt folk ligger säkert).

Först ignorerar jag tjutande. Sen bankar hjärtat snabbare, hårdare och jag bestämmer mig för att det är bäst att gå ut och kolla läget. Får för mig att det är viktigt att jag har pass och pengar med mig, rotar för att hitta det. Letar efter nycklarna, tar på mig jackan – det är kväll och det är kallt ute. Larmet har slutat för länge sedan men jag kan höra mitt hjärta dunka. Väl nere vid porten verkar allt precis som vanligt. Jag står där i mörkret en stund, tills det kommer ett äldre par som bor i huset. ”Hörde ni larmet? ” undrar jag. Det hade de inte gjort, de kom nyss hem säger de. ”Men man måste vara försiktig och på sin vakt” säger mannen. ”Men på min vakt mot VADDÅ?” undrar jag – jag har fortfarande inte fått svar på varför det tjöt. ”Tja, det finns rånare och sånt”, säger paret. ”Då är det olika larm som går, kanske var det något sådant”. Jaha, tänker jag.

Man måste veta vad man ska akta sig för, annars kan man inte akta sig.

Jag tänker ännu en gång på Ronja som hoppar över helveteskapet.

EPILOG: Några dagar senare skrattar jag åt händelsen tillsammans med mina kollegor. Det finns billarm, inbrottslarm… till och med ringklockorna låter som larmet jag hörde den där kvällen. Och jordskalvslarm existerar överhuvudtaget inte, ”det behövs inget larm, jordskalven märker du” .

EPILOG 2: En vecka senare svajar det rejält och jag förstår vad ett jordskalv är. I det här fallet visade det sig vara en allvarlig jordbävning som ledde till allvarliga konsekvenser med många döda och skadade längs Perus mellersta kustremsa. Den har ni alla hört om.

Larmet jag hörde var dessutom, har jag fått reda på, den regelbundna (varje lördag) testningen av larmet på kliniken mitt emot mitt hus. Inatt vid fyra tjöt det igen.